Fru talman! Jag vill ta vid där Annika Qarlsson inledde. Det gäller Socialdemokraternas syn på de olika konkreta frågorna som vi ska diskutera i detta betänkande. Jag citerade tidigare vad som står i Justitiedepartementets verksamhetsplan, nämligen att de familjerättsliga lagarna inte ska innebära en omotiverad särbehandling av homosexuella. Det är en princip som rimligtvis borde vägleda den nu sittande regeringen i dess arbete, får man förutsätta.
Annika Qarlsson tog upp Socialdemokraternas ståndpunkt i själva huvudfrågan om man ska ha en gemensam äktenskapslagstiftning eller inte. Den frågan tänker jag inte upprepa.
Men, fru talman, vi har ju ett antal andra frågor som är mycket viktiga så länge vi har separata lagstiftningar för äktenskap respektive partnerskap. Det gäller till exempel frågan om att det finns ett separat uppdrag för förrättande av borgerlig vigsel och ett annat av förrättande av partnerskap. Vi vet att nästan 30 % av dem som är borgerliga vigselförrättare fortfarande inte förrättar partnerskapsceremonier tio år efter att partnerskapslagen kom till stånd.
Vad anser Socialdemokraterna? Anser Socialdemokraterna att de olika bestämmelserna som i dag åstadkommer rättslig särbehandling när det gäller formerna och villkoren för ingående av partnerskap i förhållande till äktenskap ska utjämnas eller inte? Varför har Socialdemokraterna dröjt med att titta på denna fråga i fem år efter riksdagens tillkännagivande 2000?