Fru talman! Vi människor är olika; det är det som gör livet spännande och oväntat. Vi väljer också att leva våra liv på olika sätt. Samhället förändras hela tiden, och vår syn på livet och våra värderingar ändras. Det är vår uppgift i riksdagen att anpassa lagstiftningen till dagens värderingar. I dag ska vi debattera äktenskap och partnerskap - ett ämne som väcker känslor hos de flesta.
Regeringen har nu beslutat om den utredning som vi debatterade här i kammaren för snart ett år sedan. Utredningen kommer att arbeta under två år med frågan. Under den tiden är det viktigt att vi alla deltar i de diskussioner som kommer att föras. Vi har ju också möjligheter att bidra till opinionsbildningen. Det finns en stor majoritet för att utreda och gå vidare med denna fråga. Men det finns också en avvikelse från den linjen, och en hel del detaljsynpunkter.
Flera här har tagit upp att det blev en enmansutredning. Om det vill jag bland annat säga att det kommer att vara två olika referensgrupper. Det kommer ju också, som alltid när det gäller en enmansutredning, att finnas sakkunniga och experter som kan knytas till utredningen. Jag tror att det här kan bli väldigt bra.
Är två år mycket? Vi vet ju alla att det tar tid med utredningar. Riksdagen kritiseras ofta för att vi har för kort tid numera. Förr satt utredningar väldigt länge - kanske alldeles för länge många gånger. Men det är bra att det tar lite tid och att man får tillfälle att diskutera, debattera och driva opinion medan utredningarna pågår.
Det finns en massa reservationer - 15 stycken - till betänkandet. Jag ska inte kommentera alla i det här första anförandet. Moderaterna har synpunkter på direktiven till utredningen. De vill inte pröva att civiläktenskap ska inrättas. De har också andra utgångspunkter för utredningen än vad majoriteten har.
Kd har sin utgångspunkt i FN:s barnkonvention, och försöker i vanlig ordning ta monopol på begreppet barnens bästa. Det begreppet är inte entydigt. Vi vill alla barnens bästa, men vi agerar på olika sätt för att uppnå det. Ingen har tolkningsföreträde.
Det är så lätt att säga barnens bästa. Men vad menar vi egentligen, och varför kan vi inte vara överens? Att vi alla vill barnens bästa kan ingen tvivla på. Det är viktigt hur vi ordnar det bra för barnen. Det finns inte
en
lösning, utan det finns många.
Jag tror att det viktigaste är att vara älskad för den man är och att också få vara den som man är. Det är viktigt att få leva i trygghet, både emotionellt och materiellt, att ha bra vuxenkontakter, goda förebilder och god omvårdnad och att inte bli diskriminerad.
Den sexuella läggningen gör inte att barn mår dåligt. Vi vet också att barn till skilda föräldrar inte mår sämre än andra barn.
Vad är en familj för kd? Det har jag funderat på mycket. För mig ser en familj väldigt olika ut. Jag har runtomkring mig människor - homosexuella, vanliga familjer och splittrade familjer. Men i de allra flesta fall mår barnen väldigt bra. De har någon som bryr sig, och de har trygghet.
För oss socialdemokrater är alla barn lika viktiga. Det är självklart att vi slår vakt om familjen och om äktenskapet. Det gör alla goda medmänniskor. Men som politiker kan vi inte blunda för hur världen ser ut. Alla barn och alla vuxna har rätt till ett gott liv, och vi har rätt att bli respekterade för det sätt som vi väljer att leva våra liv på. Så är ju också kd ensamma i sin reservation. Jag yrkar avslag på den.
Det finns också en massa andra reservationer som jag väljer att inte kommentera här. Nästan alla reservationer var uppe förra gången som vi debatterade frågan. Vi har också gjort det hela ganska kort i betänkandet, och svarar med samma motivering som vi hade för ett år sedan.
Jag avslutar med att yrka avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag i betänkandet.