Fru talman! Det här lagförslaget värnar konflikträtten och säkerställer att det blir lika spelregler för alla fackliga organisationer på arbetsmarknaden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister
Ali Esbati sa själv här tidigare att parterna löser mycket av detta själva, och det gör de. Men centralorganisationerna kan bara teckna avtal och träffa överenskommelser för de fackliga organisationer som väljer att vara medlemmar i centralorganisationerna. Det är ganska självklart att det är på det sättet. Och varje organisation väljer ju själv om man vill vara medlem i en centralorganisation eller inte.
Det som vi som lagstiftare har att ta ställning till är om det är bra att det är olika spelregler för det fackförbund som väljer att stå utanför en centralorganisation och för det fackförbund som väljer att vara med i en centralorganisation. Mitt svar är att jag tycker att det är bra om det är lika spelregler.
Det andra vi har att ta ställning till är de krav som vi nu ställer upp: att konfliktåtgärden ska vara beslutad i behörig ordning av organisationen, att man ska ha försökt förhandla och att man ska ta strid för ett kollektivavtal som inte är fientligt inställt till ett befintligt kollektivavtal. Är detta en inskränkning av konflikträtten som motiverar Ali Esbatis tonläge, eller är det faktiskt vad som är rimliga spelregler på arbetsmarknaden?
Vi har också ett förslag i propositionen - jag glömde att nämna det i mitt anförande - som också påverkar hur man kan agera när ett ärende ligger i domstol för avgörande. Där klargör vi nu att man antingen löser en fråga med stridsåtgärder på arbetsmarknaden eller löser den i domstolen. Och vi klargör att man inte bör använda dem parallellt med varandra, det vill säga att stridsåtgärder inte ska användas för att göra påtryckningar i ett ärende som ligger i domstol. Det tycker jag också är mycket rimliga spelregler till skydd för konflikträtten.