Fru talman! Det är onekligen så att Patrik Björcks i och för sig engagerande docerande faller lite grann platt när han använder sina brösttoner för att tillsammans med representanterna för svensk borgerlighet här i dag försvara inskränkningar av den yttersta av fackliga rättigheter, det vill säga konflikträtten.
Om Patrik Björck hade ansträngt sig för att lyssna på debatten i stället för att elda upp sig kanske han hade fått med sig att Hanif Bali, som nämndes här, entydigt står på hans sida i debatten och inte min. Men det är kanske petitesser i det här sammanhanget. Jag kan tycka att det är trist att en socialdemokrat ska vända ut och in på sig själv för att försvara ett så dåligt förslag. Men det är Patrik Björcks ansvar att själv fundera över detta.
När det gäller själva sakinnehållet är LO:s organisationsplan och själva industrifacksprincipen någonting som är väldigt bra. Jag förklarade i mitt anförande - som Patrik Björck också vägrade att förhålla sig till - att det är just oron för att det inte ska spela någon roll vad LO själv kommer överens om när det finns två avtal som sammanfaller på samma arbetsplats som driver vårt motstånd mot förändringen.
Även om LO fattar beslut om, som till exempel i fallet med Teknikarbetsgivarna, att det är Pappers och inte Metall som ska ha avtalet, är det någonting som arbetsgivaren själv kan bestämma. Då krävs det muskler att ta konflikt mot detta. Det här är en inskränkning av de rättigheterna. Du slår blå dunster i ögonen på dina LO-kollegor, Patrik Björck. Det är ditt problem här.