Fru talman! Det är spännande att Ali Esbati tar upp den lite äldre konflikten. Det finns en närmare konflikt om kollektivavtal i Sverige som handlar om svenska hamnar. Där hävdar Ali Esbati att om det är en arbetsplats inom en bransch där det tillfälligt uppstår något sorts svikt i majoritetsförhållanden är inte riksavtalen viktiga för att hävda fackliga rättigheter.
Det är vad jag försökte docera lite om för att lära Ali Esbati den grundläggande tanken i hur man organiserar svensk arbetsmarknad. Det är precis det som jag säger. Ett fack ska organisera och förhandla ett avtal för ett visst arbete. Om man har olika avtal så att man splittrar upp olika organisationers medlemmar på samma arbetsplats eller inom samma bransch kommer det att gå med svensk fackföreningsrörelse som det gått med alla fackföreningsrörelser runt om i världen som har provat den principen. Då kommer det att gå utför med löntagarnas rättigheter och löntagarnas styrka.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökad fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister
Fru talman! Det är här jag menar att Ali Esbati närmar sig vad jag uppfattar - det är en spekulation från min sida - är den mer marknadsliberale Hanif Balis ståndpunkt att det är nyttigt och bra med konkurrens på alla områden. Även mellan fackföreningar och arbetare är det bra med konkurrens. Det är här Ali Esbati medvetet eller omedvetet ansluter sig till en dogmatisk liberal inställning.
Det är en annan sak att vi i Sverige självklart har föreningsfrihet och att vi självklart ansluter oss till vilken förening vi vill. Det är helt klart. Men jag talar utifrån ett fackligt perspektiv om hur man bäst organiserar och försvarar löntagarnas rättigheter. Det är inte genom att börja konkurrera med skilda fackliga majoriteter på enskilda arbetsplatser. En sådan utveckling skulle leda väldigt fel, fru talman.