Fru talman! En central del i hamnkonflikten var frågan om Hamn ville ha ett kollektivavtal eller inte. Till slut fick vi svaret på den frågan. De ville ha ett kollektivavtal, skrev ett kollektivavtal och fick fredsplikten. I det ligger själva grunden till att det här förslaget borde dras tillbaka. Hur sedan Arbetsdomstolen hade dömt vet varken ministern eller jag. Men en sak vet vi: att vi med den här lagstiftningen tar ett steg för att man ska döma mer för arbetsgivaren och mindre för löntagarna. Det här ställer sig ensidigt på arbetsgivarens sida.
Självklart gäller lagstiftningen lika för alla - lika för alla fackförbund. Men det som är unikt med den här lagstiftningen är att den är skräddarsydd för att drabba några fackförbunds verksamhet. Jag tycker inte att vi ska göra så. Jag tycker att vi har för lite rättigheter för löntagarna, att det är för osäkra anställningar och att man har för lite kraft att kunna förhandla fram bra villkor för dem man företräder.
Ska man då ställa sig på borgerlighetens sida och legitimera deras världsbild? Det är det jag hör här. Nästa steg är att begränsa konflikträtten ytterligare. Man har redan bekräftat deras världsbild. Man säger att detta är problemet och ställer sig på den sida som står för 98 procent av konfliktdagarna och som ni egentligen borde rasa mot. Det är ju APM Terminals som har ställt till det i Göteborgs hamn. Det är de som är det stora problemet.
Jag tycker att det finns något lite sorgligt i detta. Jag tror att det försvagar hela fackföreningsrörelsen när man försämrar konflikträtten, både politiskt och i sak. När juristerna och Arbetsdomstolen säger att konsekvenserna kan bli potentiellt stora, är oklara och ensidigt går i arbetsgivarens riktning tycker jag att man borde dra öronen åt sig och dra tillbaka förslaget.