Herr talman! Jag vill också börja med att tacka kansliet. Det är ett imponerande arbete som ligger bakom detta. Det är imponerande hur snabbt och noggrant arbetet sköts mellan våra utskottsmöten. Det ligger ett viktigt och imponerande arbete bakom det underlag vi får. Stort tack till kansliet!
Konstitutionsutskottet väger tungt. Massmedierna är mycket intresserade av vad konstitutionsutskottet kommer att säga. De är till och med så intresserade att de råkade skriva det några dagar innan vi preliminärt hade justerat betänkandet.
Med viss förvåning har jag även noterat att vänner och bekanta är intresserade av vad konstitutionsutskottet har att säga, och det gäller inte bara utifrån ett politiskt perspektiv, utan de är faktiskt intresserade av vad vi har skrivit i de olika ärendena.
Vi vet att det är viktigt för statsråden och regeringen vad KU säger, och det är inte så konstigt. Går man tillbaka i utskottets historia och ända till 1809 års grundlag kan man se att det som står där om konstitutionsutskottets roll gäller än i dag. Så här stod det då om rollen: att väcka och upptaga frågor rörande förändringar i grundlagarna och yttranden däröver till riksens ständer avgiva samt att granska de i statsrådet förda protokollen.
Det är vår uppgift än i dag, om än uttryckt med något modernare svenska.
Tittar man på vilka som varit ordförande och vice ordförande genom åren ser man att det är en imponerande samling personer. Baltzar von Platen grävde uppenbarligen inte bara kanaler utan var även ordförande i konstitutionsutskottet. Karl Staaff och Nils Edén var liberala statsministrar - man får gå tillbaka en del i tiden för att hitta sådana, men de har funnits - var också ordförande i KU. Lars Johan Hierta, en av våra största yttrandefrihetskämpar i svensk historia, var också vice ordförande i konstitutionsutskottet. KU väger alltså tungt.
Därför tycker jag att det är synd att vi inte har kunnat samla oss i ännu fler ärenden. I 14 av dem har vi lyckats göra det. Det är bra, men jag tror att det hade varit möjligt att enas i några fler. För mig är det uppenbart att anledningen till att vi inte kunnat samlas kring ett antal av ärendena är att man vill använda dem som politiska slagträn. Det handlar om politiskt heta frågor. Informationen om dem har varit så het att den har läckt ut till medierna och plockats upp av andra aktörer, till exempel fackförbund, och använts som slagträn i debatten. Detta har skett delvis med den felaktiga informationen.
Lärarlegitimationen nämnde ordföranden i sin inledning, och det är en typisk sådan fråga. När man har förlorat debatten om skolpolitiken i allmänhet får man försöka gripa de halmstrån som finns. Lärarlegitimationsreformen har blivit försenad, men vilken kritik riktar man mot regeringen? Den är svår att förstå. Sverigedemokraterna tillsammans med S, V och MP skriver själva att reformen har utretts enligt rådande regelverk och praxis, enligt gängse regler och rutiner. Där finns alltså egentligen inte någon kritik. Men på något sätt borde utbildningsministern och regeringen ha förstått och förutsett it-problem och andra problem. Det är en väldigt tunn historia som man bygger kritiken på, och det är politiska skäl som ligger bakom, tror jag.
Man får naturligtvis också titta på sin egen roll i sådana här sammanhang. Ansvaret ligger inte bara på andra, utan man får också titta på vad man själv kunde ha gjort. Det gäller naturligtvis även mig framöver, men jag tycker att det är uppenbart att några av de här frågorna är politiska slagträn, och man försöker konstruera kritik som egentligen inte existerar enligt granskningen.