Herr talman! Jag vill också anmäla granskningsbetänkandet - inte för votering, för prövningen är redan gjord, utan för riksdagens kännedom.
Att få sitta som självständig ledamot i KU med stor integritet är det största förtroende som en riksdagsledamot kan få av Sveriges riksdag. Vi som fått detta förtroende är stolta över det.
Vi kommer att lägga en del tid på politiseringen, som det inte är första gången vi debatterat. När jag haft inblick i KU i oppositionsställning har det varit på liknande sätt, så det är inte unikt för i år, men det kanske finns några saker som skulle kunna bli ännu bättre och minska politiseringen genom dagens debatt.
Jag vill inledningsvis tacka kansliet för det utmärkta arbete som gjorts. Kansliet har gjort sitt arbete utan någon brist i sin integritet. Allt material och allt underlag som vi fått fram den vägen har varit till största hjälp.
Jag vill också kommentera det allvarliga att det har läckt uppgifter. Det är förvisso inte första gången som det läcker till medierna, men det är ovanligt tidigt när det är före vår preliminära justering. Det omöjliggör det känsliga slutarbetet. Vi har avstått två år i rad då jag varit med från att ha ett gemensamt internat där man väger samman detta. Tanken är att man ska kunna göra det i riksdagens lokaler. Det har inte lyckats, vilket jag beklagar. Jag är tämligen övertygad om att vi med mer tid och med mindre låsningar, som läckan nu gav, skulle ha kunnat komma längre. Särskilt övertygad om detta är jag i ärendet med överläkaren och utbildningsministern. Personligen tycker jag att vi inte är helt färdiga där, men man får leva med det. Det finns annat som skulle ha kunnat bli bättre också där vi hade sluppit att reservera oss.
Vad är då grunden för det mandat som KU arbetar med och som vi som enskilda riksdagsledamöter i KU ska förhålla oss till? Ja, enligt regeringsformens 13 kap. 1 § har vi att granska statsrådens tjänsteutövning. När jag började i KU läste jag igenom det, och inför denna granskning kontrollerade jag mandatet.
Vi har vägledning av att tidigare KU har beslutat i enighet. År 1968 framhöll KU att grundtanken är att granskningen ska vara administrativ och inte politiskt inriktad.
Vi har också vägledning av kommentarer till grundlagen. I Gustaf Petréns och Hans Ragnemalms grundlagskommentar från 1980,
Sveriges grundlagar
, anges det att "granskningen i första hand ska vara inriktad på att kontrollera om statsråden i sin tjänsteutövning, och Regeringskansliet vid sin handläggning av regeringsärendena, har följt gällande regler och vedertagen praxis. Vid underlåtenhet att handla prövas frågan om skyldighet att handla förelåg enligt regler och praxis."
Granskningen handlar alltså inte om ett statsråd handlat "rätt" i politisk mening utan om han eller hon har följt regelverket. Ett ställningstagande från KU ska kunna gälla principiellt även om man byter regering, och det är motsatt färg eller en annan färg på regeringen. När konstitutionsutskottets ledamöter gör ett ställningstagande måste det vara utbytbart: Hur skulle det här kunna appliceras på någon som är min egen partikamrat eller på en motståndare? Det ska vara egalt.
I årets granskning har drygt 20 anmälningar av statsråd granskats. I alla fall utom sex är utskottet ense om bedömningen. Det lät på utskottets ordförande som om allianspartierna inte kan kritisera en minister med samma färg, men så är det inte - det förekommer kritik. Även om den är mild ska sägas att vi har enats om en bättre tingens ordning i flera fall. I de flesta fall kan tanken på kritik avfärdas, och granskningen ger inte anledning till uttalande från utskottets sida. I tre fall, som jag har räknat till, gör utskottet gemensamma bedömningar om förbättringar.
Men enligt min mening, och övriga ledamöters mening från allianspartierna, har oppositionen i flera fall som vi kommer att debattera i dag uttalat kritik av statsråd som är mer politiskt inriktad än juridisk och administrativ. Det är olyckligt.
Det rör sig om
arbetsmarknadsministerns uttalande i en EU-fråga,
förseningen av lärarlegitimationsreformen,
lämplighetsbedömningen av ägandefrågan i Saabaffären,
bristande järnvägsunderhåll,
den amerikanska ambassadens övervakning och
hanteringen av en överläkares funktion i en etikprövningsnämnd.
De första fyra är kanske inte så principiellt viktiga. Det KU gör är alltid viktigt, men jag kommer att koncentrera mitt bidrag i debatten till amerikanska ambassadens övervakning och hanteringen av en överläkares funktion i en etikprövningsnämnd. Det är också de ärenden där jag tror att vi hade kunnat komma längre och komma till en gemensam slutsats.