Herr talman! Att vi diskuterar KU:s granskningsbetänkande torde vara klart för alla som lyssnar och vad ärendet i huvudsak handlar om likaså. Jag tänker därför inte göra någon genomgång av dessa ärenden eller de stora dragen, utan jag tänker koncentrera mig på några generella iakttagelser och lite mer specifikt på frågan om användandet av regeringens hemsida.
Jag tycker att det har varit slående i den här granskningen att regeringen har ett komplicerat förhållande till sina myndigheter, och det har varit väldigt svårt att följa upp hur styrningen egentligen går till. Man har mycket informella kontakter som man hänvisar till, och de är inte dokumenterade. Det verkar som att ministern knappt kan prata med vissa myndigheter utan hävdar att det då skulle vara risk för ministerstyre. Vi har också sett exempel på myndigheter som verkligen behöver tydlig information i grundläggande frågor.
Kort sagt verkar det inte som om regeringen har en gemensam syn på hur kontakten mellan regeringen och myndigheterna ska se ut, och det är stora skillnader mellan departementen.
Något man däremot verkar vara ganska överens om är att nästan allting alltid har gått rätt till, men om det någon gång är så att något eventuellt inte har gått rätt till är det inte regeringens fel - det är alltid någon annans fel. Traditionellt sett har man hävdat att regeringen alltid har ett ansvar för myndigheternas agerande. Nu har vi en annan ordning. Regeringen lutar sig genomgående på "nånannanismen" som en förhärskande idé: Det är alltid någon annans fel - det är aldrig regeringens.
Jag kommer här att lyfta några exempel på hur olika departementen ser på sina kontakter med myndigheterna. Jag börjar med punkt 3.3 i betänkandet som handlar om Socialdepartementets ansvar i fråga om så kallad vertikal integration i apoteksbranschen.
Jag vill passa på att påpeka en sak apropå diskussionen om den påstådda politiseringen som grundar sig på att man egentligen inte gillar besluten. Jag kan konstatera att vi vad gäller apoteken och förändringen av apoteksmarknaden har helt olika politiska uppfattningar om huruvida det är bra eller dåligt att genomföra det. Men vi är helt eniga i synen på den delen i granskningen. Att påstå att oppositionen generellt använder granskningen för att slå ned på politik som man inte tycker om är helt enkelt felaktigt. Det kommer också att visa sig senare i andra delar av diskussionen.
Frågan gäller alltså hur Socialdepartementet har agerat för att undvika så kallad vertikal integration i samband med försäljningen av Apoteket AB och departementets kontakter med sin myndighet. Man kan lite förenklat förklara det som att det handlar om att den som tillverkar läkemedel inte ska äga apotek. Det är innebörden av vertikal integration. Om ägarförhållandena ändras ska företagen anmäla det till Läkemedelsverket, som är den myndighet som är ansvarig för att bevilja tillstånd för företag att bedriva apotek men också är ansvarig för uppföljningen av de tillstånden.
Vid utfrågningen av socialminister Göran Hägglund framkom att regeringen inte vidtagit några åtgärder för att se till att uppföljningen fungerar. Inte heller efter att anmälan till KU kom ansåg ministern att han kunde föra samtal med Läkemedelsverket om det fanns problem med så kallad vertikal integration. Det kunde han inte ens göra på ett generellt plan.
Så här sade ministern bland annat: "Vi säkerställde att vi hade en tydlig lagstiftning för detta - så tydlig som den kan vara. Vi delade ut uppgifter på myndigheter för att säkerställa att detta skulle utföras. Därmed är ansvaret fördelat. Riksdagen har ställt sig bakom detta."
Något mer kunde ministern sedan inte göra. Det låter nästan som beröringsskräck. Självklart kan Socialdepartementet diskutera om det uppkommer indikationer på att lagen inte riktigt fungerar, att företag inte följer den. Då kan ministerns företrädare och departementet förstås kontakta Läkemedelsverket och ställa frågor. Det vore både rimligt och möjligt. Man kan kontrollera: Anser ni att ni har möjlighet att leva upp till ert ansvar för uppföljning? Har ni sett att det här är någonting som tenderar att växa som problem? Och så vidare. Utskottet påpekar också enigt att regeringen och statsrådet har ett övergripande ansvar för att säkerställa att myndigheter fullgör sina uppgifter.
Ett helt annat sätt att se på kontakterna med myndigheterna visar Försvarsdepartementet upp. Här gällde det frågan om dåvarande försvarsminister Sten Tolgfors gjort sig skyldig till ministerstyre i förhållande till Försvarsmakten. Enligt anmälaren har det varit så att departementet begärt att ett anförande skulle stoppas vid arméinspektörens utbildningsfältövning i september 2011.
Konstitutionsutskottet har enigt kommit fram till att vi inte har kunnat få fram uppgifter som styrker att det skulle ha gått till på det sättet. Däremot har det visat sig att kontakterna, informationsutbytet och tilltron till myndighetens egen kunskap och förmåga skiljer sig stort mellan Försvarsdepartementet och Socialdepartementet.
När Försvarsdepartementet fick kännedom om innehållet i utbildningen ringde statssekreterare Håkan Jevrell helt sonika upp generaldirektör Ulf Bengtsson och ställde en del frågor. Enligt både Försvarsdepartementet och generaldirektören var det helt enligt rutin. Varje vecka antingen per telefon eller fysiska möten utbyttes information om diverse aktuella frågor.
Bland annat gällde frågorna i det här sammanhanget en programpunkt på utbildningen som handlade om svensk försvarsplanering. Departementet ville kontrollera att Försvarsmakten kände till att kvalificerat hemlig information inte fick spridas till en för stor krets.
Departementet hade också en fråga om rubriken för själva utbildningsfältövningen. I rubriken hänvisades till Försvarsmaktens förmåga att verka i brigad. Eftersom brigadstrukturen i Sverige har utgått ville statssekreteraren fråga om Försvarsmakten kände till det.
Det är inte utan att man blir lite fundersam. I det här fallet känner man sig alltså inom departementet osäker på om Försvarsmakten känner till att man inte får sprida kvalificerat hemlig information och känner till vilken försvarsorganisation vi har i landet som Försvarsmakten ska agera under.
Det är onekligen ett helt annat sätt att se på kontakterna mellan departement och myndighet än vad Socialdepartementet har i alla fall. Oavsett vad som är bäst och oavsett vad som är rätt kan man konstatera att regeringens förhållande till myndigheterna verkar något komplicerat. Det kommer vi också att återkomma till i anföranden senare i debatten.
Sedan vill jag kort kommentera frågan om hur regeringens hemsida används. Det är en anmälan från Vänsterpartiet som grundar sig i en diskussion mellan statsministern och en dagstidning om vad ministern egentligen sade i en intervju och hur regeringens hemsida har använts med anledning av det.
När anmälan gjordes hade Moderaternas tidigare partisekreterare Sofia Arkelsten i en radiointervju pratat om "vi Moderaterna" och vad "vi Moderaterna" tycker om bostadsrätter och också sagt att "vi" har lagt ut uppgifter på regeringens hemsida. Det gjorde att det var lätt att tro att det var det moderata partiets företrädare som hade varit inblandade i publiceringsbeslut gällande regeringens hemsida. Frågan om hemsidan hade använts för ett partis räkning aktualiserades därför.
I utredningen har regeringen redogjort för hur pressmeddelandet har tagits fram och rutinerna vid hanteringen av hemsidan. Enligt regeringen har inga partifunktionärer deltagit i arbetet.
KU granskar inte partifunktionärernas agerande - det får partierna göra själva. Men det man kan konstatera är att det är väldigt viktigt att man skiljer på parti och stat och att man är noga med vad man säger i radio.