Herr talman! Jag vill i den här inledningen ta upp några övergripande synpunkter på årets granskningsarbete i konstitutionsutskottet.
Den första handlar om läckan av uppgifter om vad konstitutionsutskottet skulle komma till för slutsatser i sitt granskningsarbete. Läckan kom söndagen före justering i år, till och med före den preliminära justeringen. Förra året var det en likartad läcka före den slutliga justeringen.
Som jag uppfattar det har alla ledamöter i konstitutionsutskottet förnekat att de har läckt ut uppgifter, och dessutom har vi i konstitutionsutskottet varit helt eniga om att vi inte misstänker att någon tjänsteman har läckt ut uppgifter om våra preliminära ställningstaganden.
Jag ser allvarligt på det här och den betydelse som det kan få. Det ledde till att det inte fanns utrymme för fortsatt diskussion och fortsatta förhandlingar om ställningstagandet när vi skulle komma till den preliminära justeringen. Det innebär också att vi på olika sätt misstror varandra, vilket naturligtvis inte är bra om man ska försöka komma överens om någonting.
Uppenbarligen sker detta för att någon vill dra fördel genom att fastställa bilden av granskningsresultaten. När det dessutom finns överdrifter i bilden i förhållande till det som varit preliminära ställningstaganden blir det inte bra, utan det skapar fortsatt misstro.
Inför det arbete som vi i konstitutionsutskottet ska göra när det gäller vapenaffärerna med Saudiarabien, har utskottet begärt in ett omfattande material belagt med utrikes- och försvarssekretess. Det är naturligtvis känsligt om vi ska hantera sådana uppgifter när vi vet att det förekommer läckor. Jag ser oerhört allvarligt på detta. Att det finns läckor skadar förtroendet. Just när det gäller det sekretessbelagda materialet bör det naturligtvis inte förekomma läckor, och det skadar förtroendet när det gäller vårt preliminära granskningsmaterial.
Jag vill också ta upp att vi i Saab-Antonov-fallet har varit helt överens om att de uppgifter som förekom i anmälan från två socialdemokratiska riksdagsledamöter var felaktiga. Arbetet har gått vidare och man har försökt hitta andra fel begångna av regeringen och ministern i det här ärendet, och då är det lätt att det blir en polarisering och politisering på ett sätt som jag tycker inte är bra.
Jag vill även lyfta fram att jag ser problem i att granskningen av en anmälan leds av den som själv har gjort anmälan när man märker att detta bygger på ett mycket starkt personligt engagemang. Ordföranden erbjöd sig själv att ta kontakt med överläkaren i ärendet om forskningsministerns hantering av överläkaren som ingick i en etisk nämnd och som samtidigt var misstänkt för ett mord på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Det finns mycket känslor i det här. Normalt sett är det bra med ett starkt personligt engagemang, men just när det gäller granskningsarbetet är det oerhört viktigt att det sker utifrån sakliga och juridiska grunder.
Jag kan också lyfta fram att jag tycker att det var olämpligt att ställa frågor till en annan stats företrädare. Det gäller ärendet om misstankarna om övervakning från den amerikanska ambassaden. Att ställa frågor till företrädare för den amerikanska ambassaden för att hitta fel som vår regering gjort tycker jag är att gå för långt. Då har man överdrivit det granskningsarbete som man ska göra.
Jag menar att vi från KU inte borde ha ställt frågor till den amerikanska ambassaden. Vi fick heller inget svar, och det var väl inget annat att vänta.
Det är naturligtvis också viktigt att den kritik som vi för fram är underbyggd av fakta. Det ska vara en juridisk granskning som inte bygger på spekulation. I flera fall handlar det om spekulationer där man kan se att vi väldigt lätt kommer fel. Att bygga en granskning på spekulation om vilken information som skulle ha funnits, som när det gäller Saab och Antonov, är naturligtvis inte bra. Det måste finnas fakta. Där kom vi naturligtvis inte överens i konstitutionsutskottet, eftersom det saknades fakta för den kritik som framfördes.