Fru talman! Alkoholpolitiken är kanske det mest
publika ämne som vi har i den allmänna debatten.
Därför var det med stort intresse jag läste interpella-
tionen. Den har ju fått kraftigt eldunderstöd av ett
antal socialdemokratiska riksdagsmän i en DN-
artikel, dvs. i en form som i mycket styr den svenska
debatten.
Nu säger interpellanten att det inte bara handlar
om prissänkning utan om fler saker. Ändå landar han
återigen på hur viktigt det är med prissänkning, detta
trots att en hög beskattning är det enda instrument
som vetenskapligt har bevisats kunna hålla tillbaka
konsumtionen.
Det ska väl sedan ändå sägas att det kan vara ett
problem om andra länder ligger väsentligt lägre, men
den svenska alkoholskatten är ju inte den högsta i
världen. Vårt broderland Norge har betydligt högre
skatter, vilket väl i och för sig borde leda till en och
annan slutsats.
Det finns ju också andra skatter, t.ex. på bränsle.
Bensinskatten är på de allra flesta områden relativt
sett högre än alkoholskatterna, och det leder till slut-
satsen att det folkliga ojandet över de höga spritskat-
terna som om de vore vårt stora problem är klart
överdrivet.
Vad vi skulle behöva göra i stället för att prata om
hur vi sänker skatter och därmed riskera en ökad
konsumtion är att fundera över hur vi begränsar den-
na. Låt vara att vi använder också andra instrument,
men tyvärr har det ju gått lite i annan riktning.
Finansministern talar i svaret om att det nu är
kommunerna som ska gå in mera. Ja, det har sagts så
i den här planen, men jag är lite orolig för att det inte
kommer att ge det som finansministern och regering-
en är ute efter, nämligen att hålla tillbaka konsumtio-
nen. I stället ser många kommuner det här som en
servicefråga, en näringspolitisk fråga och en
"rättvisefråga", inte som ett socialt viktigt område att
ta tag i.
Jag vet att finansministern har en god ambition.
Jag har t.o.m. inför socialministern här i kammaren
berömt finansministern för det han sade i en annan
debatt som var klart socialpolitiskt inriktad. I det här
svaret är det dock inte samma offensiv. Svaret är kort.
Det är möjligen oklanderligt, men där saknas en of-
fensiv som skulle vara befogad med tanke på den
situation som vi har.
Man beräknar att bara i vårt land mellan 5 000
och kanske 8 000 går en för tidig död till mötes i
dessa sammanhang. När Brundtland talade här i fjol
på EU-konferensen om alkoholfrågor sade hon att i
Europa dör varje år 55 000 ungdomar under 30 år i
dessa sammanhang. Egentligen borde vi bli omska-
kade. En och annan lyfter kanske på ögonbrynen och
säger: Jaså, är det så! Men vi har ju vår handlings-
plan. Handlingsplanen bygger ju, fru talman, på att
andra, dvs. kommunerna, ska göra en massa saker. De
kan göra en del, men jag upplever att den drivande
politiska kraft som tidigare var ett signum för både
socialdemokrater och socialliberaler nu inte är till-
räckligt stark.
Jag skulle därför vilja att finansministern engage-
rade sig och stöttade upp socialministern, så att vi
fick något av en alkoholpolitisk offensiv. Det håller
på att bli väldigt illa både i Sverige och ute i Europa.
Varför inte säga att Europas länder bör ta till sig de
goda erfarenheterna av svensk alkoholpolitik? Vi bör
inte falla undan.