Näringsliv

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till

reservation 3 som handlar om sammansättningen av

Exportkreditnämndens styrelse.

Det finns ett behov av en bredare folklig förank-

ring för att i ett tidigt skede reda ut politiska fråge-

tecken och stoppa kontroversiella projekt innan ska-

dor inträffar. EKN:s kreditgivning handlar ju mycket

om stora summor, och verksamheten kritiseras ibland

för bristen på miljökonsekvensbeskrivningar. I styrel-

sen återfinns i huvudsak representanter för departe-

ment och näringsliv, och någon insyn från riksdagens

sida finns då inte. Det vore sannolikt nyttigt med

tanke på både Exportkreditnämndens verksamhet och

de politiska partiernas kunskaper i exportfrågor om

det blev en breddning av styrelsens sammansättning.

Fru talman! Betänkandet i övrigt handlar om de

direkta budgetfrågorna. Det mest påtagliga är måhän-

da moderaternas avoghet mot kooperativ utveckling

och mot Konsumentverkets verksamhet. Man undrar

ibland om inte moderaterna har lagt märke till den

viktiga roll som de lokala kooperativa utvecklings-

centrumen spelar för företagande på landsbygden.

Vad har man egentligen emot det kooperativa nä-

ringslivsarbetet?

Dessutom handlar betänkandet om den ständiga

frågan om näringspolitikens mål. Är det ett bra nä-

ringsklimat? Är Sverige ett bra land att bedriva före-

tagsamhet i? Utnyttjar vi högkonjunkturen på ett

maximalt sätt? Finns det goda möjligheter för små

företag att utvecklas, eller lägger regler och skatter en

hämsko över näringsidkarna?

I reservation 1 av samtliga fyra borgerliga partier

sägs det att den näringspolitik som majoriteten föror-

dar inte är den som krävs för att man ska uppnå till-

växt och utveckling i ekonomin. De borgerliga parti-

erna anser att näringspolitiken ska utformas så att

Sverige klarar av att tävla med de mest konkurrens-

kraftiga delarna av världen vad gäller goda villkor för

företagande och investeringar. Samma partier menar

att majoriteten i stället för att ha den inriktningen

klamrar sig fast vid stela modeller, rigida arbetsmark-

nadsregler och världens högsta skattetryck.

Det är hårda ord, fru talman. Dessa hårda ord

stämmer dock inte så väl med verkligheten. För när

det svenska näringslivsklimatet analyseras av olika

utomstående betraktare blir bedömningen helt an-

norlunda. Det anses allmänt att det svenska nä-

ringsklimatet är mycket bra, t.o.m. i världsklass. Frå-

gan är naturligtvis om man ska eller kan ta den bor-

gerliga reservationen på fullt allvar. Majoriteten stöds

dock av neutrala bedömare som OECD, Merrill

Lynch m.fl.

Men det är klart att oppositionen naturligtvis ska

vara kritisk. Det är alltid bra för att en fråga ska föras

framåt. Samtidigt kan man väl säga att den här sor-

tens reservation om inriktningen kanske har varit med

lite för länge. Det vore kanske bra att få lite andra

nyanser i de här skrivningarna.

Men alla partier är naturligtvis intresserade av att

ha ett bra näringsklimat. Vi vet att det är avgörande

för att vi ska lyckas öka sysselsättningen och minska

den fortfarande alltför höga arbetslösheten. Jag tror

dock att den enkelspårighet som man läser ut ur re-

servationen skapar låsningar. Detta med sänkta skat-

ter i alla lägen, försämrad arbetsrätt och försvagade

fackliga organisationer kan ju inte vara den rätta

metoden för att skapa ett bra näringsklimat. Om inte

annat så har vi ju tydliga exempel på motsatsen, t.ex.

i vårt eget Gnosjö i Sverige men också i Emiliaområ-

det i norra Italien. Vi ser hur näringsliv och fackliga

organisationer vallfärdar i dag för att studera hur man

egentligen bär sig åt.

Det finns ju något mycket märkligt att beskåda. I

Emilia har man höga skatter. Man har mycket hårda

arbetsrättsregler. Man har höga löner och starka fack-

liga organisationer. Ändå lyckas man ha en tillväxt i

ekonomin. Man har behov av mer arbetskraft än den

som finns. Man har mycket låg arbetslöshet. Om man

då gör den här kopplingen stämmer det inte alls att

det just är skatterna som måste ned eller att arbets-

rätten är det stora problemet. Det är naturligtvis nå-

gonting annat som i så fall skulle behövas.

Man kan beskåda både Gnosjö och Bolognaområ-

det och kanske ett antal andra regioner i Europa och

se hur de bär sig åt för att få en god tillväxt. Det bör-

jar nu ske olika saker i vårt eget land. Vi har natur-

ligtvis IUC-projektens utveckling. Men det växer

också fram en typ av kreditgarantiföreningar, som

bygger på nätverk mellan små företag och även mel-

lan de fackliga organisationerna. Man bygger upp

borgenssummor, och det här ska då vara som en sorts

bank. Man ska kunna använda den på samma sätt.

Genom denna kreditgarantiförening borgar man helt

enkelt för olika projekt som enskilda och företag vill

starta upp. Detta gör ju då att man på något sätt löser

detta med riskkapitalet. Man går in och fyller ut det

tomrum som i dag har lämnats av banker som inte

längre fyller den funktion som de hade tidigare.

Det vore bättre om man i stället för att komma

med svepande formuleringar om skatter och arbetsrätt

kunde komma med mycket konkreta förslag till för-

ändringar som kunde förenkla och underlätta för

framför allt de små företagen. Jag tänker exempelvis

på arbetsgivaransvaret vid sjukdom, som faktiskt är

rätt så aktuellt. I dag är det 14 dagar, och en utredning

vill öka det till 60 dagar. Men redan vid 14 dagars

sjukdom är det naturligtvis ett jätteproblem för en

liten företagare. En vanlig enkel korpfotbollsmatch

kan ju faktiskt störa företagets verksamhet under en

lång tid framåt. Om det skulle bli en ökning till 60

dagar förstår ju var och en vad det skulle innebära för

de små företagen.

Vi vet att det är många olika sorters pappersexer-

cis. Ett av de största problemen för små företag är

säkerligen att sköta bokföringen, att sköta skatte-

deklarationen och att hela tiden se till att man gör

precis som man ska i de här frågorna. Jag kan tänka

mig att det läggs ned väldigt mycket arbete på detta.

Det vore då intressant att pröva sådana system som

schablonbeskattningar av företag i vissa branscher;

jag är personligen intresserad av det. Det här före-

kommer i andra länder, och det innebär naturligtvis

att verksamheten underlättas för de små företagen.

Men det innebär faktiskt också att man kanske får ett

bättre skatteuttag. Man får en effektivare skattemyn-

dighet som kanske kan lägga sin kraft på andra åtgär-

der.

Fru talman! Det finns sedan en tid tillbaka ett an-

tal industriella utvecklingsprojekt i det här landet,

IUC. Det är också uppbyggt på det sättet att centrala

och lokala organisationer, företag och fackliga orga-

nisationer tillsammans försöker utveckla sin bransch.

Men jag tycker ändå att det finns ett problem nu när

det gäller organisationsförändringen i den statliga

näringspolitiken. Det har nämligen blivit ett glapp i

finansieringen. De IUC-bolag som ska fortsätta sin

verksamhet nästa år vet ännu inte vad de har för re-

surser för att göra det här jobbet. Jag tycker att det

skulle vara väldigt bra om man kunde reda ut de pro-

blemen under den här debatten.

Fru talman! Jag vill alltså yrka bifall till reserva-

tion 3 och i övrigt bifall till hemställan i betänkandet.