Fru talman! Sverige består av ensamföretagare,
kooperativ, små familjeföretag, stora koncerner och
företag som startats av kvinnor eller invandrare. Det
är väldigt många olika företag, och det komplicerar
en generell företagspolitik. Företagen ser så olika ut,
och det måste man även ta hänsyn till när det gäller
stödinsatser.
I fråga om möjligheten att få riskkapital är det sto-
ra regionala obalanser. För företag i heta tillväxtbran-
scher och för börsnoterade företag i storstäderna är
detta inte något problem. Men i traditionella bran-
scher i skogslänens inland är det tvärtom. De flesta av
de små företagen vänder sig till banker. Möjligheten
att få bankkredit är väldigt betydelsefull för dem.
Där finns det tre problem. Den privata kapital-
marknaden är inte särskilt benägen att ta risker. Och
mindre företag har lägre soliditet än större. De kan
inte lämna så mycket i säkerhet och får därför betala
högre räntor än andra. Det tredje problemet handlar
om att många bankkontor utanför storstäderna läggs
ned.
Hur ska vi då komma till rätta med bristen på
riskkapital till svenska småföretagare? Staten kan
med en obetydlig insats gynna de mindre företagen
som banker och riskkapitalfonder har gett kalla han-
den, exempelvis genom att stimulera upprättandet av
lokala börser, banker och kreditgarantiföreningar. Det
kräver bara en obetydlig ekonomisk insats från sta-
tens sida.
I Australien har experimenten med lokala banker
permanentats. Där stängdes 1 500 bankkontor under
90-talet. Medborgarna tröttnade. De inledde ett sam-
arbete med en av landets storbanker och skapade en
lokal bank. Att få ihop aktiekapitalet var inte svårt.
Lokalbefolkningen investerade hellre i den lokala
bankens kontor än i andra bankers, eftersom de då
också fick tillgång till det kontorets service. I dag
finns det ett fyrtiotal bankkontor, och aktiekurserna
har fördubblats sedan 1998. Den största utmaningen
blir att stimulera kapitaltillförseln. Ett sätt att få fram
det är att ge de företag som investerar i lokala börser
och fonder uppskov med reavinstskatten.
Ett annat sätt att stödja behovet av riskkapital
bland småföretagare är att underlätta bildandet av
kreditgarantiföreningar, som Lennart Beijer talade om
tidigare. Fungerande sådana finns redan i Frankrike
och Italien. Föreningens medlemsföretag bygger upp
egna riskfonder och kan därigenom garantera delar av
det lån som en medlem beviljats. Och genom denna
extra säkerhet kan medlemmen få en lägre ränta.
Särskilt för kvinnor kan det vara svårt att få kapi-
tal. Nuvarande ALMI har med sin inriktning på till-
växtföretag och expansion kommit att gynna traditio-
nellt mansdominerade branscher och företag. Men i
vissa fall har ALMI-bolag genomfört insatser spseci-
ellt riktade till kvinnor. ALMI administrerar t.ex.
Företagarlånet för kvinnor. Kvinnor fick här chansen
att låna mindre summor. Och min förhoppning är att
det ska vara möjligt i fortsättningen också. Att se över
ALMI:s lån och anpassa dem för målgrupper av bäg-
ge könen är att göra låneverksamheten mer jämställd.
Det är också helt uppenbart att miljöaspekten tas
till vara för lite.
De företag som finns med på Dow Jones Sustai-
nability Index har en bättre ekonomisk utveckling än
övriga företag. Just hållbarheten är faktiskt en förut-
sättning för tillväxten. Detta uttrycktes mycket tydligt
av Sveriges tekniska attachéer under analysdagen
häromdagen.
En rad företag och kommuner har redan insett att
miljöarbete ger positiva effekter. Men det är en svår
uppgift, speciellt för de små företagen och för de
fattiga kommunerna. Att gå in för miljöarbete skulle
för dem kunna bli en genväg till näringslivsutveck-
ling. Sveriges tekniska attachéer menar att ett särskilt
nätverk av miljöengagerade är ett starkt framgångs-
koncept. Jag anser att staten ska stödja goda initiativ
ekonomiskt och inrätta en fond för kommuner och
regioner i Sverige som vill ha en möjlighet att kart-
lägga sina materialflöden. Det är utgångspunkten för
att få en positiv utveckling.
Ett annat bristområde är som sagt kvinnligt före-
tagande. Företagandet i Sverige är mycket lågt jäm-
fört med hur det är i andra OECD-länder. Av de fö-
retag som startas årligen ägs bara 23 % av kvinnor.
Genom att så få kvinnor väljer att driva företag, går
Sverige miste om den speciella kompetens och erfa-
renhet som kvinnor har. För att underlätta det kvinn-
liga företagandet behövs mer av specialiserad rådgiv-
ning till kvinnor.
Kvinnliga affärsrådgivare finns redan i omkring
180 kommuner. Men tyvärr drivs flera av de här en-
heterna som tidsbegränsade projekt. Den framtida
finansieringen är osäker. Dessutom har den rådgiv-
ning som tidigare sköttes av Nationellt resurscentrum
för kvinnor försvunnit. Det är väldigt tråkigt att deras
rådgivning från central nivå utåt mot de lokala och
regionala resurscentrumen har försvunnit. Den har
ersatts med ideella krafter i det nybildade nätverket.
En stor del av NRC:s verksamhet handlade om ut-
bildning och information och om underhåll av kon-
taktnäten mellan kvinnor. NUTEK har inte lyckats
ersätta det tomrum som nedläggningen av NRC ledde
till. När stödet från central nivå försvinner lägger
regionala centrum ned verksamheten, nu senast i
Luleå, Haparanda och Mora. Att stödet till kvinnorna
minskat är uppenbart. 26 miljoner anslogs för detta år
för att stödja kvinnors projekt, och 66 projekt bevilja-
des, men bara en mindre del har lyckats hitta medfi-
nansiärer.
Detta är speciellt bekymmersamt, eftersom nästan
alla län fick bakläxa när det gäller jämställdhetsarbe-
tet i tillväxtavtalen. Gunnel Forsbergs forskning visar
att könsuppdelningen på arbetsmarknaden är ett stort
hot mot svensk tillväxt. Dessa frågor måste alltså
sättas i fokus. Inom NUTEK betyder det att detta
arbete måste prioriteras. Det får inte vara beroende av
kunnigheten hos enskilda handläggare, utan detta
arbete måste vara prioriterat av alla.
Jag vill också, fru talman, peka på behovet av ni-
schad rådgivning till dem som vill starta företag. Om
du ska starta ett hantverksföretag är det en stor hjälp
att ha en mentor från samma typ av företag. Först då
får du hjälp och tips om de alldeles speciella förut-
sättningarna för just ditt företagandee.
Detta kan också vara ett bra angreppssätt om man
försöker locka invandrare att bilda företag på småor-
ter och i glesbygd. Jag tror att detta är mycket viktigt
för att få in människor med andra erfarenheter och
skapa ett gynnsamt företagsklimat.