Herr talman! Carl-Johan Wilson är känd såsom
kyrkomusiker till yrket, men jag undrar om han
inte har bytt genre och här drar en vals. Frågan om
Riksteatern, Bengt Göransson och den
socialdemokratiska politiken på den tiden är väl
känd, men det finns en väsentlig skillnad. När vår
regering och Bengt Göransson lade fram ett förslag
om nedskärningar beträffande Riksteatern, gick vi
socialdemokrater i riksdagen emot detta och
förklarade att det inte fick ske. Vi lyckades skrapa
ihop 20 miljoner kronor att lägga till.
När den borgerliga regeringen två år i rad gör
samma operation beträffande Riksteatern, då
följer ni med såsom lydiga redskap i
kulturministerns händer. Det gjorde inte vi på den
tiden. Om Carl-Johan Wilson nu vill skryta med att
ni hade 23 miljoner kronor 1991, är det bedrövligt
att ni har minskat anslaget både i år och förra året
och att ni inte vågar stå upp för Riksteatern, vilket
vi har gjort oberoende av om det varit
socialdemokratiska eller borgerliga regeringar.
Jag tror nog, Carl-Johan Wilson, att teaterfolket
ute i landet vill ha litet mer handfasta besked, när
man värderar de olika politiska partiernas
ställningstaganden. Bengt Göransson hade, med
förlov sagt, ett förslag, men det socialdemokratiska
partiets politik som den manifesterades den gången
var vad vi i riksdagsgruppen kom fram till och det
ställningstagande som vi stod för. Det har hela tiden
varit ett vaktslående om Riksteatern. Så gör inte ni.
Jag tror att människorna kommer att märka det.