Herr talman! Charlotte Branting är som vanligt
vältalig. Det ligger alltid mycket i vad hon säger.
Men om Charlotte Branting studerar vad jag har
gjort i de alla utskott som jag sitter med i -- tyvärr
är det för många, men jag är bara suppleant --
finner hon att jag som ekonom alltid varit för att det
skall sparas. Det tror jag i varje fall hittills har varit
ledstjärnan för min verksamhet i riksdagen.
Jag värdesätter också regeringens sätt att försöka
spara när det gäller Operan, Dramaten och
Riksteatern. Det gäller ju att sätta press på
ledningen när det gäller de här olika
institutionerna. Jag tror att man alltid skall göra
det, för det kommer alltid ut något positivt av det.
Men samtidigt måste människor bytas ut på
institutioner och företag där man inte tänker på
besparingar.
Verkligheten ändras ju under resans gång. Man har
blivit medveten om att här finns stor arbetslöshet
och om att det finns unga människor som ägnat sig
åt teater och som blir arbetslösa. Därför gör man
kanske lättsinniga avvikelser från den hårda linje
som skall gälla. Det kan jag hålla med om. Man
skall ju både gasa och spara. Men vi i vårt lilla parti,
i varje fall gäller det sådant som har min signatur,
försöker vi att spara på flertalet områden.
Nettobesparingen blir, som jag ser detta, 20
miljarder. Det är bara det att regeringspartierna är
rädda för att följa våra besparingsförslag när det
gäller organisationsbidrag, presstöd osv.