Herr talman! Jag är hungrig, och med tilltagande
ålder blir jag alltmer glömsk. Därför börjar jag med
att yrka bifall till reservation nr 7 från Ny
demokrati. Däremot avstår jag av hänsyn till
kammarens myckna arbete från att yrka bifall till
reservation nr 11 från oss. I övrigt yrkar jag bifall
till utskottets hemställan.
Jag är väldigt glad över att se att kulturminister
Birgit Friggebo är närvarande. Det är inte ofta som
ministrar ställer upp i debatter, framför allt inte när
de som står långt ner på talarlistan får ordet. Jag
tycker alltså att det är föredömligt att en minister är
med i diskussionen.
Jag kommer inte att glömma Charlotte Branting.
Hon försöker alltid att slå mig på fingrarna på det
område där jag är hemma. Det gäller då siffror.
Men jag återkommer senare till dem.
Jag är väl den förste från Ny demokrati som är med
i debatten i dag -- vi har liksom andra problem just
nu. Men jag vill säga att vi satsar hårt på kulturen.
Det syntes i budgeten för 1993/94, där vi äskade
ökade anslag. Vi har dock tagit intryck av det
politiska läget, av den ekonomiska krisen, och
frusit våra anslag för 1994/95. Vi hoppas att det
efter de förslag som Ny demokrati har lagt fram och
som syftar till ett minskat budgetunderskott skall gå
att satsa mera i budgetsammanhang under resten av
90-talet.
Så till siffrorna. Charlotte Branting har arbetat med
sin kulram och kommit fram till att 16,768 miljoner
är ofinansierade. Jag håller inte riktigt med på den
punkten. Jag är dock medveten om
komplikationerna vid räkning.
I vår motion yrkar vi på besparingar om 200
miljoner. Vidare säger vi, och det framgår av vår
motion med anledning av riksdagens finansplan,
mycket detaljerat att vi vill spara 24 miljarder
kronor. Vi får inte igenom våra förslag beträffande
dessa besparingar. Men jag tror att vi under våren
får igenom så många besparingsförslg att vi sparar
de 16,768 miljonerna, Charlotte Branting! Det är
växlingspengar sett till det totala
budgetunderskottet på 172 miljarder. Om jag har
räknat rätt, och det brukar jag göra, rör det sig om
0,01 % när det gäller de 16 miljonerna. Större
delen av de 16 miljonerna har med Riksteatern att
göra. Vi har frusit anslagen. Därmed anser vi att
Riksteatern skall få 7 miljoner. Jag tror dock att det
beloppet ökats till 8 miljoner för att man i
oförändrad form skall kunna fortsätta med sin
verksamhet fram till dess att Teaterutredningen har
presenterat sitt förslag och det är bekant hur
framtiden kommer att te sig för Riksteatern.
Vi har alltså väckt en motion i detta sammanhang,
och vi är glada över att andra partier har följt med
när det gäller denna vår motion. Än en gång vill jag
säga att jag tror att det är viktigt att låta Riksteatern
sitta i orubbat bo tills man vet vad
Teaterutredningen har kommit fram till.
Vi är inte ensamma om att ha yrkat på bibehållna
anslag till Riksteatern. Det finns nämligen icke
mindre än 15 reservationer som syftar till att ge
Riksteatern mera pengar. Tunga representanter för
regeringen -- det gäller då både Centern och
Folkpartiet -- vill ge Riksteatern mera pengar.
Därför tror jag att det är av intresse att man kan
uppnå allmän konsensus bland riksdagens partier
när det gäller detta med att Riksteatern får fortsätta
att verka i samma omfattning som tidigare och utan
kostnadsbesparingar. På det sättet kan man behålla
personal. Man slipper friställa folk som jobbar där.
Ofta rör det sig om unga människor. Det är väl litet
av det som har varit vår filosofi när det gäller detta
med att man skall gasa och bromsa. Man måste
gasa. Man måste alltså se till att viktiga
yrkesutövare av de fria konsterna får behålla sina
jobb. Vi får ta igen det på andra områden --
presstöd o.d. -- som skall diskuteras.
Som en slutvinjett vill jag återge vad den vittre
ordföranden i kulturutskottet sade med anspelning
på Verner von Heidenstam: Det är en skam och
fläck på Sveriges baner om anslagen till Riksteatern
nu skäres ner.