Herr talman! Vi börjar nu nalkas den timme på
dygnet då teatrarna öppnar. Då kan det ju vara på
sin plats att ha en liten teaterföreställning här. Det
är ju tid för det. Det vi kommer att ge i afton är en
långkörare som dess värre inte borde vara en
långkörare, nämligen frågan om Riksteatern.
Herr talman! Innan jag går in på det vill jag säga
några ord om en del andra saker i betänkandet. Där
finns med ett ökat bidrag till Göteborgsoperan. Det
är en beställning från riksdagen i fjol. Det är också
en förstärkning av musikteatern i landet. Det är
sannolikt ett steg som kommer att följas av fler när
det gäller musikteatern i landet. Teaterpubliken har
ett önskemål om ett ökat utbud på just det
området.
En annan sak i det förslag som regeringen har lagt
är också bra, nämligen det rörliga grundbeloppet
till lokala teater-, dans- och musikinstitutioner. Det
behövs säkert rörliga medel inom det här området.
Jag vill bara uttala en förhoppning om att dessa
rörliga medel även i fortsättningen får förbli
rörliga. Jag är rädd för att det finns en risk för att
ett system med rörligt stöd efter ett tag lätt blir
institutionaliserat. Det bör vi undvika. Vi måste se
upp med den risken.
Låt mig så gå över till Riksteatern. Även förra året
föreslog kulturministern en minskning av anslaget.
Riksdagen gick emot regeringen då. Det skedde
med motiveringen att det inte var särskilt klyftigt
att förändra villkoren för Riksteatern när en
särskild utredning, därtill parlamentarisk, tillsatts
för att just se över resursfördelningen och
relationerna mellan Riksteatern och andra teatrar.
Det argumentet är naturligtvis lika starkt i dag. Det
kanske t.o.m. är starkare nu när den här
utredningen är inne i sitt slutskede. Det finns
ingenting som säger att utredningen nödvändigtvis
kommer till slutsatsen att Riksteaterns resurser
skall minskas. Det skulle vara ett slag i luften om
utredningen i stället kom till den motsatta
slutsatsen och riksdagen under resans gång hade
beslutat att minska anslagen.
Glädjande nog har utskottets majoritet kommit till
ett annat ställningstagande än vad kulturministern
har gjort. Reaktionen mot regeringens förslag har
varit kraftig. Kulturutskottet och vi
riksdagsledamöter har fått mängder av protestbrev.
I telefonsamtal, uppvaktningar och påpekanden
från teaterföreningarna har teaterpubliken gett sitt
missnöje till känna.
Nu anför regeringen tre skäl till sitt förslag. Det
första är att en nerdragning kan ske utan allvarlig
skada för verksamheten hos Riksteatern. Det sägs
i en situation när Riksteatern har svårt att
tillmötesgå de krav och önskemål som publiken
ställer. Jag undrar dessutom varför inte samma
resonemang tillämpas på andra teaterformer. Om
regeringen gör den bedömningen att tio miljoner
mer eller mindre inte spelar någon roll för
verksamheten bör det resonemanget kunna
tillämpas på fler håll.
Det andra skälet är att utbyggnaden av
länsteatrarna i någon mån påverkar Riksteaterns
anslag. Där gör regeringen tydligen den
generaliseringen att länsteater är ett enhetligt
begrepp. Det är det emellertid inte. Länsteatrarna
är sinsemellan mycket olika. En del spelar över
huvud taget inte vuxenteater. De flesta är så små att
de inte har resurser för särskilt många produktioner
per år. Flera länsteatrar spelar i huvudsak på sin
hemmascen medan andra turnerar flitigt i sitt
hemlän.
Jag tycker att detta är ganska starka invändningar
mot regeringens andra argument. Den viktigaste
invändningen ligger emellertid i det självklara
påståendet att även publiken i landsorten har
berättigade krav och önskemål om variation och
omväxling i utbudet såväl när det gäller repertoar
och skådespelare som när det gäller genre. I det
avseendet kompletterar Riksteatern och
länsteatrarna varandra på ett bra sätt. Varför skall
man försöka slå sönder en institution som fungerar
bra.
Den tredje anledningen regeringen anför för att
minska anslaget till Riksteatern är att Riksteatern
enligt Riksdagens revisorer i stort sett besöker
samma orter som länsteatrarna och erbjuder ett
liknande utbud.
Herr talman! Det är nog så att Riksteatern, och i
viss mån även länsteatrarna, spelar på de orter där
det finns ett publikt intresse, där det finns lokala
arrangörer, främst teaterföreningar, där
kommunerna är villiga att bidra till kostnaderna
och där det finns lämpliga lokaler. Därför är det
inte särskilt konstigt att dessa teatrar spelar på
ungefär samma scener. Men det ger ju publiken en
enormt stor variation av utbudet även på ganska
små orter.
Publikmässigt har Riksteatern under senaste två
åren noterat en ökande tillströmning. Att i ett
sådant läge strypa resurserna förefaller minst sagt
oförståndigt, för att inte säga helt galet.
Även inom regeringspartierna är åsikterna om
regeringens linje delade. Det finns ett särskilt
yttrande i betänkandet från Centerpartiet. Där
säger de att de faktiskt inte tycker att vi skall röra
Riksteaterns pengar under pågående utredning.
I sak ställer Centerpartiet upp på det majoriteten
har anfört. Centerns skäl för att säga nej är att man
inte har pengar, och det tycker jag är ett ganska
respektabelt skäl. Men i sak håller Centern med oss
övriga.
Det finns en annan liten underlighet i reservation 1,
som de borgerliga partierna har avgett till
betänkandet. Jag har här redogjort för tre skäl från
regeringen när det gäller att minska anslaget. De
borgerliga partierna skriver i sin reservation:
''Utskottet anser i likhet med regeringen att det är
rimligt att den pågående utbyggnaden av
länsinstitutionerna i någon mån påverkar bidraget
till Riksteatern.''
De upprepar alltså ett av de skäl som regeringen
har för sitt ställningstagande. Men de nämner
varken det första eller det andra, och det tar jag
som intäkt för att även Moderaternas, Folkpartiets
och kds representanter i utskottet tar avstånd ifrån
den argumentation regeringen har på de två
punkter som de inte nämner.
Den ideliga klåfingrighet som regeringen visat
gentemot Riksteatern skapar naturligtvis osäkerhet
och försvårar planeringen. Ett rimligt
förhållningssätt bör vara, som utskottets majoritet
föreslår, att behålla anslaget på i stort sett
oförändrad nivå under utredningstiden.
Därefter är det min förhoppning att utredningens
förslag kan ligga till grund för beslut som ger
Riksteatern lugn, arbetsro och förhållandevis
stabila och långsiktiga planeringsvillkor, till gagn
för teaterlivet i hela landet.
Från socialdemokratiskt håll har vi två
reservationer till detta betänkande. Vi vill ge
Svenska rikskonserter 1,5 miljoner mer än
regeringen. De pengarna anvisar vi som ett led i
insatserna mot rasism och främlingsfientlighet.
500 000 kr skall enligt vårt förslag gå till
fonogramutgivning av musik från främmande
länder och kulturer. 1 miljon vill vi anvisa till ett
utökat stöd till Rikskonserters verksamhet på
flyktingförläggningar.
Vi är också beredda att anslå 4,5 miljoner kronor
utöver vad regeringen orkar med till fria teater-,
dans- och musikgrupper. Det är lätt att finna en
motivering för detta. De fria grupperna står för en
stor del av barn- och ungdomsteatern här i landet,
och de svarar för en vitalisering och förnyelse av
teaterlivet. De får en förhållandevis liten del av det
totala teateranslaget.
Herr talman! Med detta vill jag säga att vi från
socialdemokratisk sida naturligtvis står bakom de
två reservationer vi har till betänkandet. För att
vinna tid vid voteringen yrkar jag här bifall endast
till reservation 10. I övrigt yrkar jag bifall till
utskottets hemställan.