Herr talman! Jag skall börja med att kommentera
replikväxlingen nyss inom debattfirman Nilsson
och Wilson.
Trots allt tror jag, Anders Nilsson, att det är bättre
att kunna spela vals på en kyrkorgel än att trampa
i klaveret.
För att vara allvarlig vill jag säga följande. Jag
tänker inte mera ingående gå in på
Teaterutredningen och detta med Riksteatern bl.a.
därför att vi, som både Carl-Johan Wilson och
Anders Nilsson tidigare har sagt, befinner oss i
slutet av utredningen. Det passar sig därför kanske
inte att vi alltför mycket diskuterar dessa saker här
och därigenom låser oss inför det slutsammanträde
som vi förhoppningsvis skall ha nästa vecka.
För att avsluta det här med herrarna Nilsson och
Wilson vill jag säga att det finns mera från tidigare
år som skulle kunna citeras. Bl.a. tänker jag på det
treårsprogram för en utbyggnad av kultursatsningar
som Bengt Göransson lade fram och som handlar
om 300 miljoner. Men det hela stupade faktiskt
efter två år. Det tredje året kom nämligen inte de
sista 100 miljonerna. Jag tycker att man skall vara
litet försiktig när man uttalar sig så självsäkert som
Anders Nilsson här gjorde.
Anledningen till att jag har anmält mig på
talarlistan är något helt annat. Det gäller nämligen
anslaget till Göteborgsmusiken. Den orkestern
började en gång sin verksamhet som Göteborgs
spårvägars musikkår, och den är nu en av få
kvarvarande professionella blåsmusikorkestrar i
Sverige. Det rör sig om två motioner -- en som jag
har undertecknat och en som Folkpartiet har väckt.
Vi tyckte att det kunde vara rimligt att ta från det
regionala musikanslag som fanns, eftersom den här
typen av orkestrar trots allt huvudsakligen spelar i
den egna regionen.
Det finns dock också ett nationellt intresse för de
kunskaper som är på väg att försvinna genom den
drastiska minskning som skett under 10--15 år när
det gäller antalet blåsorkestrar. Det rör sig om en
minskning från 25--30 professionella sådana till
bara 2 eller 3. Det finns stor anledning att slå vakt
om dessa musikformer. Vi menar alltså att det är ett
nationellt intresse att den här typen av ceremoniell
musik, som det oftast rör sig om, också
fortsättningsvis kan leva vidare i vårt land.
Herr talman! Avslutningsvis uttalar jag tacksamhet
för de 10 miljoner som tillkommit
Göteborgsoperan och som är ett resultat av
utskottets beställning till regeringen -- baserat på
min motion förra året. Vi från Göteborgsregionen
är alltså mycket nöjda. Det finns en positiv
inställning hos alla partier, från höger till vänster.
Vidare är det ett stort nationellt intresse att det
finns en riksinstitution förlagd till Stockholm men
också att vi har balanserande viktiga kulturella
punkter ute i landet. Just satsningen på
Göteborgsoperan är ett exempel. Den tillstyrker
jag varmt.