Herr talman! För tredje året i rad har regeringen
föreslagit kraftiga nedskärningar i Riksteaterns
anslag. Jag och många med mig anser att dess onda
öga till Riksteatern den här gången kanske har att
göra med riksdagsrevisorernas rapport Teatrarna
och svenska folket. Nu var det ju, som de flesta vid
det här laget vet, litet si och så med stringensen i
den här rapporten.
Som väl är har utskottet tagit till sig kritiken mot
rapporten och bl.a. Vänsterpartiets förslag om
ökade bidrag utöver regeringens förslag till
Riksteatern. Det går att säga mycket om
Riksteatern. Vi anser att det är en verksamhet som
är av synnerligen stor betydelse för att vi som inte
bor i någon av de tre största städerna i detta land
också skall kunna få ta del av ett teaterutbud.
Charlotte Branting är orolig över finansieringen av
mer bidrag till Riksteatern. Vänsterpartiet har
föreslagit en litet annorlunda teknikalitet för
pengarna.
Vi har föreslagit att anslaget till B 10, dvs. anslaget
till Operan, Dramaten och Riksteatern, skulle ökas
med sammantaget 4,5 miljoner kronor utöver
regeringens förslag. De resterande pengar som
behövdes för att täcka upp kostnaderna för
Riksteatern skulle man få genom besparingar som
skulle procentuellt sett delas lika mellan
Riksteatern, Operan och Dramaten.
Nu har utskottet valt ett litet annorlunda sätt att
fördela dessa besparingar och tillskott. Men för oss
är det allra viktigaste inte detta, utan det viktigaste
är att Riksteatern får tillräckliga resurser så att man
skall kunna bibehålla de olika inriktningar som man
nu har, och så att antalet uppsättningar skall kunna
vara likartat som hitintills. Visst har vi fått
kompromissa för att lösa detta. Det tillstår jag
gärna.
Jag vill göra en liten kommentar till några rader i
budgetpropositionen. Regeringen anmärker där att
de föreslagna neddragningarna bör
verksamheterna kunna ersätta genom höjda
biljettintäkter. Vi i Vänsterpartiet anser inte att
man skall gå in och peta i berörda verksamheter på
detta sätt. Institutionerna skall verkligen själva få
ta ställning till vilka budgetförändringar som är
nödvändiga, både uppåt och nedåt.
I detta betänkande finns det dock en rad förslag
som vi instämmer i och som vi stöder. Det gäller
exempelvis stödet till Göteborgsoperan, som vi
hälsar med tillfredsställelse. Vi är också positiva till
ökat stöd till barn- och ungdomsverksamhet och till
rörliga grundbelopp för tidsbegränsade projekt.
Detta ligger litet grand i linje med våra tidigare
förslag. Vi föreslår en ännu större rörlighet för
pengarna. Vi vill inte knyta dem till grundbelopp på
det sätt som här föreslås, men vi får nöja oss med
det och är glada åt detta förslag.
Sedan kommer jag till något som inte är så roligt.
Vi har många gånger fått påpeka här i riksdagen att
kommunernas svåra situation har bidragit till att
kraftigt försämra arbetsvillkoren för de fria teater-,
dans-, och musikgrupperna. Skolorna har inte råd
att beställa arrangemang, och kompetensen ute i
kommunerna och skolorna är ofta dålig på grund av
personalminskningar och svåra omständigheter.
Herr talman! Jag lämnar här mitt manus. Jag
beklagar verkligen att det tycks vara så att
riksdagens ledamöter inte har en aning om hur det
ser ut när det gäller denna verksamhet i
kommunerna. Det är förändringar och
nedskärningar som är rent tragiska.
Min yngste son är vid det här laget tretton och ett
halvt år gammal. Situationen när det gäller hans
och hans klasskamraters möjligheter att via skolan
få del av teaterutbud har vänt helt och hållet sedan
han började i första klass. Nu är det bara inte tal
om att man skall kunna åka och se på teater eller
kunna ha råd att plocka in en fri grupp till någon
föreställning. Så här är det tyvärr på de flesta håll i
landet.
De fria gruppernas verksamhet riktar sig i stor
utsträckning till barn och ungdom som inte nås av
de regionala institutionernas utbud. Naturligtvis
kan föräldrar på egen hand ta barnen till
teaterföreställningar. Men det är inte alla förunnat
att kunna åka 10--15 mil med sina ungar för att gå
på teater. De fria grupperna har kunnat tillgodose
dessa behov ute i landet. Men på många håll är det
tyvärr stopp för detta.
Regeringen gör en intressant poängtering i
propositionen så tillvida att den påpekar att våra
kulturvanor grundläggs tidigt. Jag understryker
gärna detta. Jag berörde det i mitt anförande när
det gällde de övergripande kulturfrågorna. Därför
är det desto viktigare att stimulera kulturaktiviteter
bland barn och ungdomar.
De fria teater-, dans-, och musikgrupperna spelar
en kolossalt viktig roll i detta. Vänsterpartiet
föreslår en ökning med 2 miljoner för de fria
grupperna. Vi föreslår vidare ett särskilt arrangörs-
och turnéstöd på 10 miljoner som bidrag till att
täcka kostnaderna för turnerande grupper. De
ökade turnékostnaderna börjar också sätta käppar i
hjulet för att dessa barn och ungdomar skall få del
av dessa kulturaktiviteter.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 12.