Herr talman! Shakespeare har ju också skrivit om skådespelarna som larmar och gör sig till. Det är intressant att höra riksdagsledamot Utbult beklaga sig över uteblivna samtal, för det är också en sorg för mig att vi inte lyckades samtala trots att jag försökte bjuda in Utbult och hans alliansvänner till att samtala just om detta som vi i stället står och diskuterar här nu.
Mitt ledarskap har alltid präglats av att jag har försökt och ofta har lyckats att just samtala med människor för att nå gemensamma lösningar. Politik handlar mycket om att kompromissa och prioritera. Jag är övertygad om att all politik, inklusive kulturpolitiken - kanske framför allt kulturpolitiken - mår bra av att vi möts i kompromisser som inte behöver vara urvattnade men som visar och leder oss fram på en väg som är långsiktigt hållbar.
Jag kan känna att det är en sorg att det finns sådana tydliga skillnader mellan vår kultursyn. Jag företräder en regering som ser kulturen som en del av välfärden, som något som vår finansminister är beredd att investera i och som statsministern talar mycket om, och jag som kulturminister i en rödgrön regering är mycket stolt över den. Jag sörjer att den synen inte är bredare än så. När man talar med Utbult och hans vänner i Alliansen handlar det mycket om dem som tjänar pengar och redan har möjligheter och inte om hur kulturen, och i detta fall filmen, faktiskt kan få vara det demokratiska verktyg som den är.
Nu har vi en föreslagen filmpolitik som ändå kan borga för det tack vare regeringens politik.
(Applåder)