Herr talman! Jag står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 3.
Film är viktigt för väldigt många. Under 2015 gjorde vi i Sverige 17 miljoner biobesök. 46 svenska långfilmer lanserades, däribland En man som heter Ove som haft 1,6 miljoner biobesökare. Utan de riktigt stora publiksuccéerna hade det sett betydligt mörkare ut. Men det stora intresset för film gäller också svensk filmpolitik, som har debatterats livligt på senare tid. Det visade sig också under den utfrågning som utskottet ordnade i riksdagens förstakammarsal den 25 februari. Utfrågningen direktsändes i SVT, och ett stort antal organisationer inom svensk film var med.
De beslut riksdagen fattar utifrån regeringens förslag styr väldigt mycket hur det ska gå för den svenska filmindustrin framöver. Det betyder att de tillkännagivanden som kulturutskottet föreslår, där vi som utskott uppmanar regeringen att göra om och göra rätt, får betydelse för framtiden i svensk film.
Herr talman! Kulturministern har liknat regeringens filmproposition Mer film till fler - en sammanhållen filmpolitik vid mandatperiodens största och viktigaste kulturpolitiska reform. Det har skapat förväntningar i hela filmbranschen och bland oss politiker, men tyvärr håller propositionen inte den kvalitet som vi hoppats på. Det skulle bli kulturministerns stora genombrott men ser ut att bli något helt annat.
Faktum är att det hade kunnat bli väldigt bra om regeringen, Kulturdepartementet och kulturministern varit mer öppna för samverkan och samtal med oss i Alliansen. Men det samarbetet slarvades bort i en klumpig hantering. Nu blev det en produkt som på många punkter måste göras om - därav ett stort antal reservationer från partierna och förslag på hela sju tillkännagivanden till regeringen.
Det finns mycket av vikt i betänkandet, till exempel digitalisering och bevarande av filmarvet, men jag ska hålla mig till ett par andra punkter. Ett föreslaget tillkännagivande gäller regeringens förslag till finansiering, vilket vi har motsatt oss. Kulturministern vill höja biomomsen från 6 procent till 25 procent. Den höjda biomomsen kommer att slå hårt mot biograferna på landsbygden, precis som vi hört flera tidigare talare nämna.
Så här säger Björn Wallgren, som driver biografer i bland annat Tierp i norra Uppland: "Vi kommer att visa mindre film på landsorten, därför att vi måste vara mer säkra på att få publik." På det svarar kulturministern: "När man gör stora förändringar i politiken, inte minst i filmpolitiken som varit på samma sätt länge, då blir det oro."
För mindre biografer, som i dag inte betalar den sedvanliga biografavgiften, kan höjningen på biljettpriset bli närmare 20 kronor. Biograf-ägarna menar att prishöjningar kommer att slå extra hårt mot biografer på mindre orter. Det är alltså en landsbygdsfientlig politik, initierad av Miljöpartiet.
Björn Wallgren säger: "Folk tjänar inte lika mycket här som i storstäderna och vi har inte samma marginaler som biograferna på större orter." En annan fråga som ställs i diskussionen är: "Varför ska fredagsmys på biografen i Norrtälje ha 25 procents moms medan Fanny och Alexander på Kungliga Dramaten i Stockholm har 6 procents moms?"
Kulturutskottet vill utreda en alternativ finansiering till den höjda biomomsen.
Herr talman! Vi anser att de nationella mål som regeringen föreslår bygger på den gamla filmavtalsmodellen och att de därmed är otillräckliga. Målen från kulturministern är, anser vi i Alliansen, allmänt hållna och räcker inte för att man ska kunna utvärdera och utveckla svensk film framöver.
Vi kristdemokrater, liksom övriga allianspartier, avslår inte regeringens proposition Mer film till fler , men vi vill bland annat tillföra två viktiga, grundläggande mål. Det handlar om att de nationella målen som regeringen föreslår dels ska kompletteras med mål om ökad publik, fler filmproduktioner och större tillgänglighet, dels att de nationella målen ska kompletteras med mål om kvalitet och förnyelse.
Herr talman! Jag vill ta upp den olovliga spridningen av film. Vid den offentliga utfrågningen i februari ställde jag frågan till Film- och tv-producenternas representant Björn Rosengren om illegal nedladdning. Enligt Film- och tv-producenterna är detta en av de absolut viktigaste frågorna att klara ut, och Björn Rosengren ville se en lagstiftning. Det handlar om ca 800 miljoner, kanske uppemot 1 miljard kronor som går förlorade till olagliga krafter.
Kulturutskottet uppdrar i ett tillkännagivande till regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag på hur den olovliga spridningen av film ska stoppas.
Herr talman! Utskottet ställer sig också bakom ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt bör utreda möjligheten till produktionsincitament eller produktionsrabatt i Sverige. Att Sverige saknar det skadar svensk filmnäring och gör det orimligt dyrt att spela in film i vårt land jämfört med andra länder. Vid kontakter med bland annat Film Väst, som vi från allianssidan har besökt nyligen, menar man att produktionsrabatten är en mycket viktig fråga som regeringen bör utreda och finna en form för.
Herr talman! Jag vill avsluta med det som jag ser som det viktigaste av allt. Kulturutskottet föreslår nu riksdagen att beställa en bred filmutredning av regeringen som tar fram en ny samverkansmodell där samtliga partier ges såväl insyn som inflytande. Utredningen ska också se över Svenska Filminstitutets roll och organisationsform.
Det är inte rimligt att all makt över filmpolitiken läggs hos en privaträttslig stiftelse där såväl insyn som inflytande utifrån begränsas. Att re-geringen har föreslagit att Svenska Filminstitutet dessutom självt ska utse sina branschråd och utvärdera sin egen verksamhet är naturligtvis högst olämpligt. Det rimmar illa med hur vi brukar se på och definiera ordet demokrati.
Allra sist, herr talman, vill jag citera skådespelaren och regissören Helena Bergström från den öppna utfrågningen i februari om förutsättningar för svensk film. Hon sa så här: "Svenska Filminstitutet, snälla, jag ber er att inte svänga er med ordet kvalitet i motsättning till publikmässigt. Hör hur det låter! Det är faktiskt farligt nära ett publikförakt att den smala filmen är kvalitet medan publiken därute står för något annat. Nej, nej, nej, nej! Så kan framtiden för svensk film inte se ut. Låt oss i stället jobba för mångfald på alla plan på riktigt, brett som smalt, högt som lågt, allvarligt som roligt. Då kan vi på allvar få en blomstrande svensk filmindustri."
Det slår mig, herr talman, att jag har hört det här förut. Det var i ett berömt tal av Kristdemokraternas förre partiledare Göran Hägglund om "verklighetens folk". Att den smala kulturen är kvalitet medan publiken därute står för något annat är farligt nära publikförakt!
Det är tydligt att budskapet om "verklighetens folk" är lika aktuellt i dag!
(Applåder)