Herr talman! Äntligen en angelägen debatt då kulturministern efter försiktighet i propositionsfloden i övrigt i våras lade fram kartan för en ny filmpolitisk färdriktning! Detta gjordes efter ett samrådsförfarande som inleddes efter att stommen i svensk filmpolitik, filmavtalet, hade sagts upp utan samråd. Det korta samrådet brakade sedermera samman då ministern aviserade att hon inte var beredd att diskutera helheten.
I dag har ministern också gett uttryck för en märklig syn på tillkännagivanden från riksdagen med uttrycket: De är inte världsomvälvande.
Riksdagen är Sveriges högsta beslutande organ och ger på ett antal punkter regeringen bakläxa. Regeringen som verkställande organ ombeds verkställa bland annat en ny bred utredning och ett slopande av momshöjningen.
Problemet med ministerns husbeskrivning är att man har rivit huset och satt upp ett tält. Så kan man sammanfatta regeringens filmproposition.
Vad menade ministern med dagens uttalande om tillkännagivanden? När räknar man med att återkomma till riksdagen med ett blankt papper för en parlamentarisk utredning i alla de delar man får bakläxa på?