Fru talman! Ansvaret för förskoleverksamheten
och skolbarnsomsorgen flyttade ju 1996 från Social-
departementet och Socialstyrelsen till Utbildningsde-
partementet respektive Skolverket. Denna förändring
hade föregåtts av väldigt mycket diskussion och även
en del konflikter. Men förändringen markerade ju på
ett tydligt sätt vad man ville med förskoleverksam-
heten. Tidigare såg man den ju enbart som ett kom-
plement till hemmets och familjens insatser för barn,
men nu blev vikten av den pedagogiska verksamheten
tydliggjord.
Det är ju så att barn har ett obetvingligt behov av
att lära och lära nytt, och människors förmåga att lära
och lära nytt är ju som bäst vid tre års ålder. För barn
är lek lärande, och lärande är lek. Verksamheten vid
t.ex. Montessoriförskolor visar tydligt vad det betyder
att man lägger in pedagogik när barn är som mest
sugna på att lära.
Alla barn måste beredas möjligheten att delta i
förskoleverksamheten. Det blir annars ett handikapp
för barn som inte har haft den möjligheten senare i
livet.
I dag utestängs en del barn från förskoleverksam-
het. Det kan vara barn som allra mest skulle behöva
den, nämligen barn till arbetslösa föräldrar eller barn
till föräldrar för vilka avgifterna har lagt hinder i
vägen. Föräldrarna anser att de inte har råd.
Det finns deltidsskolor i projektform, men projekt
är en kortsiktig lösning. Regeringen säger i sin propo-
sition att det skall ske en stegvis utbyggnad, men
intill dess vi har sett att så blir fallet kommer vi att
hålla fast vid yrkandet om att alla barn skall beredas
denna möjlighet.
Förskolepersonalens kvalitet är en annan fråga att
ta upp nu när förskolan har ett tydligt pedagogiskt
ansvar. Vi anser att de som har det pedagogiska an-
svaret skall ha en treårig högskolelutbildning som
förskollärare och att barnskötare som så vill skall ha
en möjlighet till påbyggnadsutbildning. Jag vet att
Lärarutbildningskommittén arbetar med denna fråga,
men jag återupprepar att intill dess vi har sett resul-
taten kommer vi att hålla fast vid detta yrkande, som
jag också hoppas bifalls.
Vi tar också upp att det skall vara tydliga mål för
förskolan. Det är två typer av mål för barnen, dels ett
allmänt mål, dels ett individuellt mål. Detta avvisas
med att det inte går att mäta, att man inte kan betygs-
sätta barn. Men det är ju inte det som vi avser, utan vi
avser att varje barn skall bli sett och att man skall se
vilka förutsättningar och behov ett barn har. Det skall
finnas en plan för att varje barn skall få den stimulans
som är bäst för barnet i förskolan. Det gäller inte
minst barn med funktionshinder av olika slag. Tydli-
gast blir det kanske när det gäller barn med lätta
funktionshinder att man bortser från betydelsen av
dessa i samband med barns lärande och lek.
Vi menar också att det skall finnas ett tydligt le-
darskap i förskolan och att ansvaret bör ligga på den
som har den pedagogiska utbildningen. Också detta är
föremål för översyn i samband med översynen av
skollagen.
Det sista jag tänkte ta upp är samarbetet mellan
förskola och föräldrar. Det fungerar väldigt väl på
många håll. Men det finns ändå skäl att understryka
vikten av detta samarbete och att Lärarutbildnings-
kommittén tar sig an frågan. Det handlar ju ändå om
ett samspel mellan föräldrarna och förskolan för att
samarbetet skall fungera väl.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 6 under mom. 12. Vi står bakom de övriga reser-
vationerna från Folkpartiets sida, men jag upprepar,
som alla andra, att för tids vinnande begränsar vi oss
till att yrka bifall till denna reservation.