Fru talman! Förskoleverksamheten, eller barnom-
sorgen som var den tidigare beteckningen, är en vik-
tig del i familjernas vardag. 1998 fanns 720 000 barn
i åldern 1-6 år inskrivna i någon form av förskole-
verksamhet. Det betyder att tre fjärdedelar av den
aktuella gruppen barn berörs av organiserad omsorg,
detta oftast i kommunal regi och till en totalkostnad
på ca 43 miljarder kronor. Föräldrarna själva bidrar
med i genomsnitt 16 ½ % av dessa avgifter. Över
landet varierar dessutom kostnaden ganska rejält,
ungefär från 40 000 kr till 80 000 kr beroende på
vilken kommun man talar om. Det betyder med andra
ord att en fjärdedel av barnen inte får del av den stora
skattesubvention som finns i systemet.
Fru talman! Det är viktigt och nödvändigt med
stöd till barnfamiljerna så att dessa kan få en reell
möjlighet att göra val av vital betydelse för den en-
skilda familjen. Därför är det rimligt att det gemen-
samma delfinansierar barnomsorgskostnaderna så att
de blir möjligt att kombinera föräldraskap med en
yrkeskarriär.
Vad som däremot är utomordentligt oroande är
regeringens syn på förskolans roll kontra familjens.
Ett grundläggande perspektiv borde vara att uppmunt-
ra och stärka föräldrarnas ambitioner att vara just
föräldrar, och detta sker inte genom att inta en stånd-
punkt som undergräver den möjligheten.
Nu är ju föräldrar ingen homogen grupp som har
lika önskemål om hur barnen skall uppfostras, utbil-
das eller bli föremål för omsorg. Därför borde även
här honnörsorden vara valfrihet, mångfald och alter-
nativa former vad gäller förskoleverksamheten. Man
frågar sig onekligen vad regeringen är rädd för. Vari
består hotet från den alternativa rörelsen?
Med den utgångspunkten känns regeringens tan-
kar om maxtaxa och allmän förskola som ett direkt
hot mot familjernas önskemål om inte vi får se en
öppnare attityd mot alternativa former.
De signaler detta sänder och som är en fortsätt-
ning på den inslagna vägen ger onekligen eko från
historien. "Barnen är alltför viktiga för att omsorgen
om dessa skall kunna överlämnas till föräldrarna",
kunde vi läsa en gång i tiden. Är detta verkligen den
metod som skall gälla för 2000-talet? Barnfamiljerna
måste sättas i fokus på ett helt annat sätt än som vi nu
gör. Detta är en helt fel väg att gå, och jag hoppas att
riksdagsmajoriteten så småningom avslår förslaget
om maxtaxa som beskrivs kort i betänkandet.
Fru talman! Vi föreslår i vår motion att de be-
stämmelser om barnomsorgen som gällde före 1995
återinförs. Det betyder ett lagstadgat skydd och rätt
för alternativa former av barnomsorg som garanteras
den kommunala ersättningen. Det är ett högst rimligt
förhållningssätt, tycker vi. Eller menar socialdemo-
kraterna, precis som statsministern sade någon gång
inför valet, att hemmavarande inte bidrar till tillväx-
ten? Är det detta som får avspegla den familjepolitik
som ni går in för?
Jag hoppas att vi skall kunna få en sansad debatt
om hur vi sammantaget bäst stöder barnfamiljerna i
det här landet. Det får inte bara handla om bidragsni-
vån i alla dess former utan om välfärdspolitiken i ett
bredare fält, en välfärdspolitik som är värd namnet.
En sådan rimlig utgångspunkt borde vara att göra
familjerna mindre beroende av bidrag så att de kan
verka på sina egna villkor. Så vill de flesta familjer i
dag. Man vill kunna försörja sig och göra val i livet
som passar den enskilda familjen. När man tillfrågar
familjer som har barn upp till tre år säger hela 80 %
av dessa att de vill vara hemma med sina barn, om det
finns ekonomiska möjligheter för det. Här kommer
maxtaxan återigen in i bilden och kommer att fungera
som en inlåsningsfaktor och försvåra möjligheterna
till alternativa livsformer.
Fru talman! Vi tar avstånd från en politik som vill
låsa in barnen i ett system som mer har till uppgift att
tillfredsställa politiska syften och som motarbetar den
goda ambitionen att ge föräldrarna en verklig möjlig-
het att välja sin omsorgsform. Den stora ideologiska
debatten om statens roll och kommunernas roll i för-
hållande till familjerna kommer att återkomma när
regeringen gör verklighet av det förslag till maxtaxa
och allmän förskola som man förespeglar.
Jag nöjer mig med detta och yrkar bifall till reser-
vation 2 under mom. 3.