Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Förskoleverksamhet

ANDERS SJÖLUND (m), 1999-05-06 (riksmöte 1998/99).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Förskoleverksamheten, eller barnom-

sorgen som var den tidigare beteckningen, är en vik-

tig del i familjernas vardag. 1998 fanns 720 000 barn

i åldern 1-6 år inskrivna i någon form av förskole-

verksamhet. Det betyder att tre fjärdedelar av den

aktuella gruppen barn berörs av organiserad omsorg,

detta oftast i kommunal regi och till en totalkostnad

på ca 43 miljarder kronor. Föräldrarna själva bidrar

med i genomsnitt 16 ½ % av dessa avgifter. Över

landet varierar dessutom kostnaden ganska rejält,

ungefär från 40 000 kr till 80 000 kr beroende på

vilken kommun man talar om. Det betyder med andra

ord att en fjärdedel av barnen inte får del av den stora

skattesubvention som finns i systemet.

Fru talman! Det är viktigt och nödvändigt med

stöd till barnfamiljerna så att dessa kan få en reell

möjlighet att göra val av vital betydelse för den en-

skilda familjen. Därför är det rimligt att det gemen-

samma delfinansierar barnomsorgskostnaderna så att

de blir möjligt att kombinera föräldraskap med en

yrkeskarriär.

Vad som däremot är utomordentligt oroande är

regeringens syn på förskolans roll kontra familjens.

Ett grundläggande perspektiv borde vara att uppmunt-

ra och stärka föräldrarnas ambitioner att vara just

föräldrar, och detta sker inte genom att inta en stånd-

punkt som undergräver den möjligheten.

Nu är ju föräldrar ingen homogen grupp som har

lika önskemål om hur barnen skall uppfostras, utbil-

das eller bli föremål för omsorg. Därför borde även

här honnörsorden vara valfrihet, mångfald och alter-

nativa former vad gäller förskoleverksamheten. Man

frågar sig onekligen vad regeringen är rädd för. Vari

består hotet från den alternativa rörelsen?

Med den utgångspunkten känns regeringens tan-

kar om maxtaxa och allmän förskola som ett direkt

hot mot familjernas önskemål om inte vi får se en

öppnare attityd mot alternativa former.

De signaler detta sänder och som är en fortsätt-

ning på den inslagna vägen ger onekligen eko från

historien. "Barnen är alltför viktiga för att omsorgen

om dessa skall kunna överlämnas till föräldrarna",

kunde vi läsa en gång i tiden. Är detta verkligen den

metod som skall gälla för 2000-talet? Barnfamiljerna

måste sättas i fokus på ett helt annat sätt än som vi nu

gör. Detta är en helt fel väg att gå, och jag hoppas att

riksdagsmajoriteten så småningom avslår förslaget

om maxtaxa som beskrivs kort i betänkandet.

Fru talman! Vi föreslår i vår motion att de be-

stämmelser om barnomsorgen som gällde före 1995

återinförs. Det betyder ett lagstadgat skydd och rätt

för alternativa former av barnomsorg som garanteras

den kommunala ersättningen. Det är ett högst rimligt

förhållningssätt, tycker vi. Eller menar socialdemo-

kraterna, precis som statsministern sade någon gång

inför valet, att hemmavarande inte bidrar till tillväx-

ten? Är det detta som får avspegla den familjepolitik

som ni går in för?

Jag hoppas att vi skall kunna få en sansad debatt

om hur vi sammantaget bäst stöder barnfamiljerna i

det här landet. Det får inte bara handla om bidragsni-

vån i alla dess former utan om välfärdspolitiken i ett

bredare fält, en välfärdspolitik som är värd namnet.

En sådan rimlig utgångspunkt borde vara att göra

familjerna mindre beroende av bidrag så att de kan

verka på sina egna villkor. Så vill de flesta familjer i

dag. Man vill kunna försörja sig och göra val i livet

som passar den enskilda familjen. När man tillfrågar

familjer som har barn upp till tre år säger hela 80 %

av dessa att de vill vara hemma med sina barn, om det

finns ekonomiska möjligheter för det. Här kommer

maxtaxan återigen in i bilden och kommer att fungera

som en inlåsningsfaktor och försvåra möjligheterna

till alternativa livsformer.

Fru talman! Vi tar avstånd från en politik som vill

låsa in barnen i ett system som mer har till uppgift att

tillfredsställa politiska syften och som motarbetar den

goda ambitionen att ge föräldrarna en verklig möjlig-

het att välja sin omsorgsform. Den stora ideologiska

debatten om statens roll och kommunernas roll i för-

hållande till familjerna kommer att återkomma när

regeringen gör verklighet av det förslag till maxtaxa

och allmän förskola som man förespeglar.

Jag nöjer mig med detta och yrkar bifall till reser-

vation 2 under mom. 3.

Debatten

Hämtad sida: 33

33 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

ANDERS SJÖLUND (m): Förskoleverksamhet (1999-05-06) — PRESS0