Fru talman! Jag börjar med den sista frågan. Som
fyrabarnsfar ser jag naturligtvis föräldrarnas stora
ansvar för sina barn och ansvar för barnens uppväxt
och fostran. Jag ser dessutom samhällets insatser som
ett stöd och ett komplement.
Därför är jag en varm förespråkare för den all-
männa förskolan som ett komplement till föräldrarna.
Den kan aldrig ersätta föräldrarna. Det är viktigt att
påpeka.
När det gäller diskussionen om hur den s.k. max-
taxan skall utformas vill jag säga att jag är väldigt
ödmjuk. Frågan är inte lätt. Frågan löses inte genom
att jag står här i talarstolen och pekar ut åt vilket håll
det skall göras.
Vi har sagt att vi är villiga att gå in och ta ett stort
ansvar i det arbete som skall göras. Vi har pekat ut att
det är viktigt att utformningen sker på sådant sätt att
den får rimliga fördelningspolitiska konsekvenser.