Fru talman! Vi debatterar betänkandet UbU10
som behandlar förskoleverksamheten. För en tid
sedan besökte jag ungdomsenheten vid socialförvalt-
ningen i Luleå kommun, en enhet som är hårt belas-
tad med många och ofta mycket besvärliga fall. An-
talet ungdomar med alkohol- och drogproblem ökar,
samtidigt som problemen kryper allt lägre ned i åld-
rarna. Ofta döljer sig besvärliga uppväxtförhållanden
bakom problemen. Personalen på ungdomsenheten
framhöll att det redan under de tidigaste förskoleåren
framkom signaler hos somliga barn som tydde på att
de skulle få det svårt och hamna snett längre fram i
livet. Liknande signaler har jag mött på många andra
håll i landet. Mobbning, våld och brist på allmänt
hyfs är allvarliga signaler som når oss. Man kan med
rätta fråga sig: Varför har utvecklingen blivit så här?
Detta trots att vi fått en bättre och mer utvecklad
pedagogik i barnomsorgen, eller förskoleverksamhe-
ten. Är det som vi nu ser egentligen ett rop på hjälp,
eller är det ett sökande efter gränser och normer? Är
det ett rop efter uppmärksamhet eller ett uttryck för
en otrygghet som våra barn och ungdomar känner?
Fru talman! Låt oss först slå fast att det yttersta
ansvaret för barnens fostran vilar på föräldrarna. Vi
kristdemokrater tror också att föräldrarna själva bäst
vet vilken omsorgsform som passar just deras barn.
Rättigheten att välja förskoleform eller barnomsorg
måste föräldrarna själva ha. Det är en demokratisk
rättighet. Vår uppgift som politiker, fru talman, är att
presentera och erbjuda alternativen. I stället för att
ensidigt framhålla en viss typ av omsorg talar allt för
att vi i stället bör vara öppna för olika barnom-
sorgsalternativ och satsa på kvalitet i de olika alter-
nativen.
Familjedaghemmen är ett alternativ som behöver
uppmärksammas och lyftas fram. Tyvärr vill rege-
ringen osynliggöra familjedaghemmen.
Den öppna förskolan är ett annat alternativ som
har speciell betydelse för nyblivna föräldrar som
känner behov av hjälp och stöd. Den öppna förskolan
är ett bra stöd i föräldrarollen. Den har särskilt stor
betydelse för de familjer vars sociala nätverk är svagt,
där arbetslösheten är hög och där barn och föräldrar
har långt till andra barnfamiljer. Tyvärr väljer många
kommuner att lägga ned den öppna förskolan när de
ekonomiska resurserna blir knappa.
Fru talman! Barnomsorgen eller förskolan har
också en viktig uppgift i att förmedla normer och
värderingar. Alltfler av oss börjar nu att inse vikten
av en hållbar värdegrund i såväl förskolan som i
grundskolan.
Regeringen, och i synnerhet skolministern, har
uppmärksammat behovet av en hållbar värdegrund,
och hon har också tillsatt en värdegrundsgrupp vars
uppgift är att på olika sätt stärka läroplanens värde-
grund. Det anser vi är bra. Det är ett krav som krist-
demokraterna har drivit under många år och som vi
kommer att fortsätta att driva. Men vi frågar oss i
dag: Vilken värdegrund skall vi ha?
Demokratiska värderingar blir ett tomt uttryck om
de hänger i luften och inte kopplas till ett etiskt rot-
system. Ett demokratiskt synsätt är en åskådning som
bygger på alla människors lika värde. Vi kristdemo-
krater tror att det är viktigt att den åskådningen aktivt
förmedlas och lärs ut också i förskolans och i de olika
omsorgsformernas verksamhet.
Att stärka barns identitet är ett viktigt uppdrag i
förskolan, heter det i läroplanen, men det står mycket
vagt att de skall få ta del av det egna kulturarvet. Vi
kristdemokrater anser att man i likhet med läroplanen
för det obligatoriska skolväsendet skall hänvisa till
den kristna traditionen i vårt land och den etik som
bygger på denna tradition. Vi anser att det är olyckligt
att den formuleringen inte finns med i läroplanen för
förskolan, men vi hoppas att den beaktas i värde-
grundsgruppens pågående arbete.
Fru talman! Det kan inte vara rimligt att vi har
olika värdegrund i förskolan och i grundskolan. Det
bidrar bara till att skapa villrådighet både hos elever
och hos lärare. Kristdemokraterna förordar en gemen-
sam värdegrund som skall gälla för förskolan, famil-
jedaghemmen, öppna förskolan och den obligatoriska
skolan.
Fru talman! Till sist vill jag säga några ord om
vårdnadsbidraget eller ersättningen för vård av egna
barn i åldrarna 1-5 år. Vi har länge hävdat att kom-
munerna skall ges möjlighet att ge de föräldrar som
heller vill ha det kontant stöd i stället för dagisplats.
Svaret till dessa föräldrar har oftast varit att barnom-
sorgen är utbyggd till i det närmaste full behovstäck-
ning - ett besynnerligt svar.
För någon tid sedan kunde vi läsa vad en journa-
list på Dagens Nyheter skrev, och jag citerar: "För
föräldrar som vill sätta barnen på kommunens dag-
hem från ett års ålder fungerar systemet bra. För and-
ra är det ett tvång. Den avgörande frågan är: Med
vilken rätt bestämmer riksdagsmajoriteten hur barnen
skall tas om hand? Med vilket argument tar riksdagen
över föräldrarnas rätt? Enda svaret kan vara: makten
- vi vill använda makten att tvinga vår vilja på and-
ra."
Socialdemokraternas ovilja och kraftfulla mot-
stånd mot att ge föräldrarna den självklara rätten att
välja vilken barnomsorgsform som man vill ha för
sitt/sina barn kan knappast belysas bättre. Det som är
möjligt i våra grannländer Finland, Norge och Dan-
mark är omöjligt i socialdemokraternas Sverige.
Fru talman! Jag står självfallet bakom alla krist-
demokraternas ställningstaganden som finns redovi-
sade i reservationerna, men för tids vinnande nöjer
jag mig med att yrka bifall till reservation nr 4 vid
mom. 5 och dessutom till yrkande 4 i motion Ub243,
vilket vi på grund av ett förbiseende i ett tidigare
skede missat att yrka på.