Fru talman! För två decennier sedan genomfördes en genomgripande reform av det svenska skattesystemet. Med ledord som enkelhet och likformighet rensades snåriga undantag bort, snedvridningarna minskade och breddade skattebaser möjliggjorde sänkta skattesatser. Enkelhet och likformighet borde även i dag vara ledord för det svenska skattesystemet. Omotiverade undantag gör skattesystemet svåröverskådligt. Det urholkar skattebaserna och riskerar att leda till osund skatteplanering och minskad legitimitet för systemet.
Sedan skattereformen har principerna om enkelhet och likformighet tyvärr i åtskilliga fall åsidosatts. Nya undantag, nedsättningar och särlösningar har införts - säkert med de bästa avsikter, men konsekvenserna har blivit ett krångligare och mindre likformigt skattesystem. Jag anser därför att det är dags för en ny, bred skatteöversyn.
En sådan översyn kan gärna bygga vidare på gamla fina ideal där de skatter som behövs för att finansiera den gemensamma välfärden tas in på ett rättvist och rättssäkert sätt, där skatten beräknas utifrån bärkraft på ett sätt som så långt som möjligt undviker oönskade snedvridningar av ekonomin och där skattesystemet är enkelt att förstå och svårt att fuska med.
Samtidigt behöver översynen bygga vidare på den utveckling som har skett sedan reformen där man mer och mer kommit att inse skatternas roll som kostnadseffektiva verktyg i miljöpolitiken. Genom skatter på miljö- och hälsoskadliga varor kan samhällskostnader som annars inte syns i priset synliggöras för att på så sätt styra konsumtionen i en mer hållbar riktning. Dessutom har vi i dag tydligare än i början av 90-talet att förhålla oss till globaliseringen som visserligen medför många nya möjligheter men också utmaningar för skattesystemet.
Alla dessa aspekter tycker jag talar starkt för att vi ska låta en parlamentarisk utredning göra en bred översyn av skattesystemet för att återupprätta principerna om enkelhet och likformighet och för att möta de utmaningar som miljöförändringarna och globaliseringen innebär.
Jag upplever ett ökande stöd från olika håll i samhället för en sådan översyn, senast i går när skatteutskottet besökte LO. Från regeringshåll är det däremot rätt tyst. Det kanske inte är så konstigt. Det är lätt för oss att rota i gamla särlösningar som vi införde för tio år sedan men det är svårare att börja kritisera undantag som man just har infört med buller och bång. Jag är dock övertygad om att även regeringen så småningom, när reformerna fått en chans att sjunka in, kommer att se att det finns en poäng med att ha en bred översyn av det skattesystem som mer och mer har blivit ett lapptäcke.
Frågan är bara vad man gör med skatterna under tiden. Om det nu skulle bli en stor skatteöversyn kanske det inte är läge att just nu göra jättestora förändringar. Vill vi att folk ska ha någorlunda långsiktiga förutsättningar för att planera sin ekonomi bör man kanske ligga lite lågt. Samtidigt vet vi ju inte om eller när det blir en skatteöversyn, så det går ju inte att bara passa i skattefrågorna. Därför kommer jag ändå, om än i något vaga ordalag, att gå in på vart jag tänker mig att vi ska ta oss.
Fru talman! Den här debatten ska ju egentligen bara handla om inkomstskatter, men jag tänkte ändå ta mig friheten att säga några ord om momsen eftersom det hänger ihop med en del inkomstskatter som brukar poppa upp i diskussionen. Om vi ska stå upp för principerna om enkelhet och likformighet borde vi skrota de olika momssatser vi har, men det skulle kunna få drastiska konsekvenser för de sektorer som i dag har nedsatt moms, som till exempel kultur och kollektivtrafik. Så länge vi inte hittat en bra lösning på det har vi i dag att förhålla oss till att vi har en rad olika momssatser på olika produkter där gränsdragningarna inte alltid upplevs som helt logiska. Varför ska man till exempel betala 25 procent moms om man köper mat och äter på plats, men 12 procent om man köper mat och tar med sig hem? Skulle det inte vara mer logiskt att ha samma moms på all mat oavsett var man äter den?
Sedan en tid är det möjligt. Enligt EU:s snåriga regler för moms får man nu ha sänkt moms på vissa områden. Restaurangtjänster är ett sådant område. Det gäller också tjänster som i dag omfattas av HUS-avdraget, eller RUT- och ROT-avdraget, som vanliga dödliga säger. Det gäller också en del andra tjänster inom servicebranschen. Tycker vi att skattekilarna på arbetsintensiva tjänster som till exempel hushålls- och hantverkstjänster är ett problem för att de hindrar framväxten av vita jobb eller för att de styr konsumtionen mot mer av miljöskadlig varukonsumtion i stället, tycker jag att det är rakare, enklare, mer svårfuskat och mindre snedvridande med sänkt moms inom de sektorer där det nu är möjligt enligt EU-reglerna i stället för dagens HUS-avdrag. Att ge en så kraftig skattelättnad som 50 procent av arbetskostnaden till en så snävt avgränsad del av ekonomin som RUT- och ROT-sektorn borde få åtminstone någon liberal att känna sig lite svettigt över hur mycket man ska lägga sig i människors val och vad de vill lägga sina pengar på så länge det inte påverkar någon annan.
Efter den lilla utvikningen i momsens underbara värld är jag tillbaka till frågan om inkomstskatterna. Där tänkte jag också stanna. Jag skulle kunna dra några av våra förslag om hur man skulle kunna utveckla reglerna för förmånsbilar och reseavdrag så att man kommer till rätta med några av de negativa miljöeffekter som de har i dag. Men efter det här mer principiella resonemanget om framtidens skatter känns det lite futtigt.
Jag nöjer mig därför med att konstatera att när vi jobbar vidare med ett enklare och mer rättvist skattesystem måste vi vara medvetna om att skatter har effekter på de miljöval vi gör i vardagen - en del omedvetna, en del medvetna.
Jag yrkar bifall till reservation nr 2.