Fru talman! En stund tänkte jag att Stig Järrel hade kommit in i lokalen, sprungen ur filmen
Skattefria Andersson
där den dåvarande finansministern Wigforss steg fram ur ett moln och sade: Andersson, ni är skattefri! Å, vilken härlig dag! sade Andersson. Så sade han tills han tog ut bilen och stoppades på den skattefinansierade vägen, tills han skulle spola upp vattnet som vi gemensamt hade finansierat och tills hans barn skulle gå till skolan som vi hade finansierat själva. Det blev tvärnit för Andersson i hans vardag.
Men, Munkhammar, om du nu har sänkt skatterna från 50 till ungefär 46 procent av bnp på knappa fem år med en moderatledd regering, och varje skattsänkning leder till ny välfärd, nya möjligheter och större frihet för människor, undrar jag varför det går så långsamt. Ambitionen måste väl inte vara 46 utan 40, 36 eller 20. Det intressanta nu är att få dig att säga var den optimala slutpunkten ligger. Var ligger den optimala friheten då du jublande springer ut, precis som Stig Järrel? Jag är skattefri!