Fru talman! Det svenska skattesystemet behöver ses över. Det är det nog ganska många som tycker. Att jag nämner detta just i dagens debatt om inkomstskatter har att göra med att motioner i frågan, som egentligen berör hela skattesystemet, har behandlats i dagens betänkande om inkomstskatter.
Målsättningen för Vänsterpartiets skattepolitik är att få fler människor i arbete, trygga välfärden och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Hög sysselsättning är en förutsättning för att få resurser till den offentligt finansierade välfärden som vi menar också ska finansieras med skatterna. Skattesystemet ska vara rättvist. Vid utformningen av skattepolitiken måste hänsyn tas till kvinnors och mäns olika inkomster och ekonomiska villkor i övrigt i syfte att utjämna de ekonomiska skillnaderna. Vi betonar vikten av ett skattesystem som är likformigt, enkelt att tillämpa och har så få undantag som möjligt.
Vi hörde tidigare här från Helena Leander att vi fick tidiga signaler från LO vid besöket där i går.
Den borgerliga regeringens politik har gått i motsatt riktning. Kortsiktighet har gått före långsiktighet. Särreglerna blir allt fler, och krånglet ökar. Utvecklingen har gått mot att utforma skatterna så att de riktar sig mot grupper av individer eller sektorer av näringslivet som gör att vi får fler undantag från en likformig beskattning. Därtill kommer att de genomförda skattesänkningarna är orättvisa. Sammantaget har reformer som jobbskatteavdraget, sänkt fastighetsskatt och slopandet av förmögenhetsskatten inte bara gynnat höginkomsttagare utan också på ett påtagligt sätt ökat mäns nettoinkomster jämfört med kvinnors. Effekten av den förda politiken är ökade klyftor i samhället. Särskilt markant är skillnaden mellan dem som förvärvsarbetar och dem som inte gör det. Den som blir sjuk, blir arbetslös eller går i pension får inte bara lägre inkomst utan betalar dessutom högre skatt än löntagare vid lika inkomster. Jag menar att olika typer av inkomster ska beskattas lika.
Det är dags för en ny och bred skatteöversyn. Regeringen bör tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att återupprätta principerna om enkelhet och likformighet i skattesystemet samt ett system som på ett mer rättvist sätt finansierar en bra välfärd.
Fru talman! I betänkandet behandlas några exempel på undantag från ett likformigt skattesystem. Jag tänker till exempel på avdragen för RUT och ROT. Skattereduktionen för utgifter för hushållsnära tjänster är en del i den orättvisa skattepolitik som förs av regeringen. Vänsterpartiet anser, nu liksom tidigare, att möjligheten till skattereduktion för hushållsnära tjänster ska avskaffas. De effekter av avdragssystemet som hittills framkommit ger oss inte heller några skäl att ändra vår uppfattning.
Statistiska centralbyråns nya kartläggning som nyligen publicerades visar till exempel att majoriteten av beviljade avdrag går till den fjärdedel av hushållen som har högst inkomst. Nästan 16 procent av sammanboende med barn under 18 år i den högsta inkomstkvartilen utnyttjade, enligt preliminära uppgifter från Skatteverket, RUT-avdrag 2010, medan bara 0,6 procent av ensamstående med barn under 18 år i den lägsta kvartilen utnyttjade RUT-avdrag. Systemet gynnar således personer med höga inkomster och innebär i realiteten att gemensamma resurser används för att ge skattefavörer åt högavlönade. Detta är en fördelningspolitik som vi inte kan ställa oss bakom.
Fru talman! Reservation 10 i betänkandet från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet handlar om a-kasseavgiften och a-kassan. Jag yrkar härmed bifall till den.
Den svenska kollektivavtalsmodellen bygger på starka parter på ömse sidor. Arbetsmarknadens parter ansvarar för lönebildningen och bär huvudansvaret för övrig reglering av arbetslivet och för att lösa tvister som uppstår på arbetsplatserna. Om denna modell ska fungera väl och behålla sin legitimitet måste den fackiga organisationsgraden och den fackliga närvaron i arbetslivet vara hög.
En av de första sakerna som regeringen genomförde när den kom till makten hösten 2006 var att slopa skattereduktionen för medlemsavgifter i facklig organisation. Motsvarande rätt för arbetsgivares medlemskap i arbetsgivarorganisation lämnades dock orörd. Det är en inkonsekvens med en tydlig ideologisk udd riktad mot fackföreningsrörelsen.
För Vänsterpartiet som värnar om kollektivavtalsmodellen är det självklart att se medlemskap i facklig organisation som samhällsnyttig. Därmed ser vi skatteavdraget för denna avgift som en legitim kostnad för staten. Vänsterpartiet anser att avdragsrätt för medlemskap i facklig organisation som motsvarar arbetsgivares avdragsrätt för medlemskap i arbetsgivarorganisation bör finnas.
Många löntagare har fått sina avgifter till a-kassan höjda med hundratals kronor i månaden. Samtidigt har ersättningen försämrats. Det har lett till att cirka en halv miljon människor har tvingats lämna a-kassan och nu står utan inkomstrelaterat skydd vid arbetslöshet. Av dessa skäl vill vi satsa på en kraftfull skattereduktion för medlemskap i a-kassan så att kostnaden för den enskilde sänks till 80 kronor per månad.
Fru talman! I övrigt ställer jag mig bakom den gemensamma reservationen från Miljöpartiet och Vänsterpartiet avseende ett avståndsbaserat reseavdrag oberoende av färdmedel. Men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till den.