Fru talman! Jag tror inte att det är brist på resurser
för valideringar. Om man tittar i budgetpropositionen,
eller om det var vårpropositionen, för ett år sedan
avsattes ytterligare medel för detta. Naturligtvis lig-
ger dessa pengar och skvalpar någonstans, och det
ligger en beställning hos regeringen eller någon an-
nan att man ska öka takten på detta. Jag har precis
samma uppfattning som Margareta Andersson.
På något sätt är det en skamfläck i arbetsmark-
nadspolitikens historia att man har stora grupper i det
här landet som har en oerhört bra utbildning men fel
efternamn. Det är en attityd som vi måste jobba med,
inte bara i denna kammare. Jag tror att det är oerhört
viktigt att man jobbar aktivt med detta ute i före-
ningslivet, inom alla grupper, för att nå ut med detta
budskap. Jag tror nämligen inte att bara vi politiker
mäktar att föra ut det budskapet. Det är oerhört viktigt
att vi tar till vara den arbetskraft som finns och som
är välutbildad. Dessa människor vill i de flesta fall
bara ha ett jobb direkt som de kommer hit. Men det
kan finnas problem med att man inte kan bedöma
deras utbildning.
Jag överlämnar ett arv till denna kammare när jag
nu för sista gången står i talarstolen att ni som sitter
här måste driva den frågan vidare gentemot myndig-
heter, regering och den byråkrati som kanske har satt
stopp just för valideringsprojektet.
Fru talman! Jag ska inte uppta kammarens tid
längre. Jag tänkte gå och sätta mig. Efter 15 år känns
det skönt att få lämna denna kammare med vetskapen
om att arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknaden
ser betydligt bättre ut i dag än när jag tog över som
ordförande i arbetsmarknadsutskottet. Jag vill inte
säga att det är min förtjänst, utan jag tycker att vi har
haft ett fantastiskt bra samarbete i denna kammare när
vi har diskuterat arbetsmarknadspolitiken. Tack.