Fru talman! Jag tror att den som läser Camilla
Sköld Janssons anförande i efterhand kan se att hon
knappast ställer sig bakom utredningens sätt att reso-
nera utan tvärtom solidariserar sig med all den kritik
som riktas mot den på olika punkter. Det är i det
perspektivet och i kontrast mot det vi kunde höra i
Johnny Ahlqvists anförande som vi förstår att det
finns spänningar i regeringsunderlaget.
Camilla Sköld Jansson tog också upp detta med
vokabulären, att man ska anstränga sig och att man
aktivt ska söka. Så börjar Camilla Sköld Jansson
också diskutera att orden drar åt olika håll. Vi har fått
precis det vi var rädda för. Här har man ett förslag till
formuleringar som det finns en statlig utredning bak-
om, den är remissbehandlad, och man har infört en
lagtext där det åtminstone finns enighet om tolkning-
en av det hela även om det kan vara tveksamheter
kring alla tolkningar. Så ändrar man vokabulären i
utskottsbetänkandet utan någon remissbehandling,
utan någon djupare analys. Man skriver bara att det
ska vara samma sak. Men så kommer Camilla Sköld
Jansson som en representant för majoriteten och bör-
jar tolka här och tycker att det drar år fel håll. Det är
precis den problematik man får ute i organisationen,
där man tolkar det här olika, tolkar på olika sätt. Man
upplever att en ändring skedde ju, alltså kan vi inte
lita på förarbetena riktigt ordentligt. Det är precis det
som är problemet i dag i arbetsmarknadspolitiken -
reglerna följs inte enhetligt, det är olika tillämpning-
ar. Det är inte genomgående tillämpning av de regler
som finns. Det här är ett av de stora problemen i da-
gens arbetsmarknadspolitik. Camilla Sköld Jansson
bidrar tyvärr till att förvärra problemen.