Fru talman! Att drabbas av arbetslöshet i ett sam-
hälle som vårt är tungt. Det man utsätts för kan be-
skrivas utifrån en rad olika aspekter. Det är en fråga
om attityder och värderingar, att vi så att säga har fått
lära oss att man ska göra rätt för sig. Det handlar om
delaktighet och om att man när man är utan arbete
hamnar utanför den gemenskap som man kan hitta på
en arbetsplats. Det handlar om behov, att känna sig
behövd och betydelsefull.
När vi talar om arbetslöshet är det viktigt att vi
inte tappar de här olika perspektiven och att vi, inte
minst för oss själva, försöker tydliggöra den männi-
skosyn som finns bakom olika ställningstaganden.
Hur laddade de här frågorna är kunde vi bl.a. se av de
reaktioner som kom med anledning av utredningen
Kontrakt för arbete - Rättvisa och tydliga regler i
arbetslöshetsförsäkringen - en utredning som inne-
håller förslag om tydliga regler i arbetslöshetsförsäk-
ringen.
I flera remissvar uttrycks ett starkt ifrågasättande
av just människosynen bakom de olika förslagen.
Bl.a. menar Handels att där finns åsiktsuttryck som
utgår från att arbetslösa är arbetslösa därför att de är
bekväma och inte tillräckligt anstränger sig för att
skaffa arbete.
Den här utredningen och reaktionerna på den gör
att det finns en vaksamhet mot de initiativ som riks-
dag och regering nu tar i de här frågorna, men inte
bara en vaksamhet utan också en misstänksamhet.
Till oss i riksdagen kommer många uttalanden från
enskilda och också från organisationer. Det uttrycks
en stark oro för att man som arbetssökande ska ut-
nyttjas och ytterligare skuldbeläggas och för att kra-
ven när det gäller att få rätt till försörjning ska bli
orimliga.
Från Vänsterpartiets sida vill vi betona en ut-
gångspunkt och en människosyn som bygger på en
tilltro till den enskilda människan och en vetskap om
att det hos oss alla finns resurser och kvaliteter som
kan utvecklas och tas till vara.
Vi alla här är överens om att arbetsmarknadspoli-
tiken är inne i en omorienteringsfas där vi så att säga
ska växla om från en situation där orsaken till ar-
betslöshet i stor utsträckning kan förklaras med just
brist på arbeten till en situation som den i dag som
präglas av en sysselsättningsuppgång. Alltmer för-
stärks inslagen av att arbetslösheten till viss del kan
beskrivas som ett matchningsproblem, ett problem
som i sig är mångfacetterat och handlar om de arbets-
sökandes kompetens i förhållande till efterfrågan. Det
handlar om olika gruppers möjligheter till kontakter
med arbetsmarknaden, om människors intresse av och
förutsättningar för byte av bostadsort men också om
arbetsgivarnas attityder, bl.a. till äldre arbetskraft,
invandrare och långtidsarbetslösa.
Det här omställningsarbetet är redan påbörjat, och
det betänkande som vi tar i dag lägger grunden för det
fortsatta arbetet. Inte minst formulerar vi en inrikt-
ning på den kommande propositionen om arbetslös-
hetsförsäkringen.
När vi talat om behovet av att effektivisera sök-
processen och förkorta arbetslöshetsperioderna, som
ju är en del av aktivitetsgarantin och också en mål-
sättning som ska gälla generellt, har vi i Vänsterparti-
et ansett det vara viktigt att se det hela just som en
process. Det handlar om ett samspel där såväl arbets-
sökande som arbetsförmedlare och arbetsgivare är
inblandade; detta i motsats till det som ibland förs
fram i debatten där man ensidigt fokuserar på den
arbetssökande och hennes eller hans s.k. sökbeteende.
Sökbeteendet är endast en del i sökprocessen och
att använda begrepp som exempelvis sökintensitet
som enda utgångspunkt kan leda helt fel. För det
första vet man via olika undersökningar att sökinten-
siteten inte sjunker med arbetslöshetens längd. För
det andra är måttet i sig mycket tveksamt. T.ex. kan
en hög sökintensitet tvärtom tyda på brister i sökpro-
cessen, dvs. att det har blivit många bommar.
Därför är en av utskottsbetänkandets förtjänster
just de utvecklande skrivningar som finns kring de
individuella handlingsplanerna, något som vi i Väns-
terpartiet särskilt vill lyfta fram. De individuella
handlingsplanerna ska inte ses som ytterligare en
pålaga eller som ytterligare en arbetsmetod för hand-
läggare på arbetsförmedlingen, utan de ska ses som
en metod för att strukturera och dokumentera arbetet
med att gå från arbetslöshet till anställning.
Handlingsplanerna ska bygga på en tilltro till in-
dividen och också på att den arbetssökande aktivt
deltar vid både utarbetande och uppföljning. Med
andra ord betonas ett ömsesidigt ansvar både från den
arbetssökande och från samhällets sida.
Till detta kommer den förändring som utskottet
gör beträffande beskrivningen av just aktiviteten från
arbetssökandens sida. Det kan tyckas vara en lek med
ord men när man ska gå in och formulera krav och
sätta upp regler som ska omgärda en så utsatt situa-
tion som den vid arbetslöshet har ordens valör och de
signaler som sänds ut stor betydelse. Det verkar vi
vara överens om över blockgränserna eftersom det
finns reservationer mot den förändring som utskotts-
majoriteten förordar.
Jag menar att "att anstränga sig" är ett mycket
subjektivt mått där man ska försöka så att säga värde-
ra "graden" av aktivitet och den kraftansträngning
som används från arbetssökandens sida. Dessutom
kan det tolkas som att där finns en underliggande ton
av ifrågasättande och misstro.
Vi i Vänsterpartiet vill därför använda ordet ak-
tivt. Dels är det ett redan etablerat begrepp som mer
neutralt beskriver ett förhållningssätt. Dels klargör
det att det inte handlar om någon förändrad syn, utan
det handlar om att förtydliga det som redan nu gäller.
Fru talman! Det centrala inslaget i betänkandet är
annars införandet av en aktivitetsgaranti - en garanti
som syftar till att man när man är, eller riskerar att
bli, arbetslös ska ha rätt till särskilda insatser från
arbetsförmedlingen. Det kan handla om insatser som
löper över en längre tid, i kombination med trygghet i
försörjningen. Grunden ska vara intensifierade sats-
ningar vad gäller jobbsökaraktiviteter, parallellt med
ett brett utbud av de olika program som står till buds.
Dessutom införs ett särskilt anställningsstöd riktat till
äldre arbetssökande.
Vi menar att här finns det förutsättningar att hitta
bra arbetsformer som riktar sig till grupper som an-
nars riskerar att bli marginaliserade. Här finns förut-
sättningar att gå vidare med arbetet med individuella
handlingsplaner och individuella lösningar. Det kan
handla om att varva jobbsökarklubbar, arbetspraktik
och utbildning - i vissa fall även reguljär utbildning.
Det kan handla om reguljärt arbete etc., fritt varierat
utifrån individens behov och målsättningar.
Kopplar man ihop detta med de inriktningsbeslut
som också tas och som gäller arbetslöshetsförsäkring-
en och bl.a. föreskrifter kring vad som ska anses vara
lämpligt arbete innebär det ytterligare möjligheter till
att strukturera upp och göra tillämpningen mer enhet-
lig, samtidigt som utgångspunkten tas i den enskilde
individens förutsättningar.
Att man sedan håller arbetslinjen högt och bibe-
håller tilltron till att även den som är långtidsarbetslös
har förutsättningar att komma ut på arbetsmarknaden
och alltså inte inför någon bortre parentes gör inte det
hela sämre. Nu finns det ju också farhågor med en
allmän aktivitetsgaranti. Några har påtalats här i och
med risken för undanträngning om t.ex. anställnings-
stöden missbrukas.
Det är också oerhört viktigt att kvaliteten i de här
insatserna inom garantin är god och att det verkligen
blir så utvecklande som syftet är.
Vi i Vänsterpartiet menar att det i och för sig inte
finns anledning att i dagsläget ha invändningar men
självfallet är det viktigt att det hela kontinuerligt följs
upp, precis som när det gäller andra program och
insatser.
Viktigt är också det lokala och det kommunala in-
flytandet både vid utformandet av aktivitetsgarantin
och i arbetsmarknadspolitiken i stort. Som vi alla vet,
och som sagts många gånger i denna talarstol, finns
där stora regionala obalanser som vi måste ta på all-
var. Det finns undersökningar som visar att lokala
arbetsmarknader som innefattar minst 100 000 män-
niskor är områden där befolkningsutvecklingen är
mest gynnsam. Med andra ord finns det en potential
till utveckling om man lokalt och regionalt på olika
sätt försöker skapa sådana lokala arbetsmarknader.
Det kan handla om förändrade upptagningsområden,
om samarbete över kommun- och länsgränser eller,
som i mitt län, om samarbete även över nationsgrän-
ser. Det handlar om tillgången till kommunikationer,
om ekonomiska möjligheter till pendling och om en
allmän samverkan inom arbetsmarknadspolitik och
socialpolitik inom ramen för tillväxtavtal osv.
En bra markering i det här sammanhanget är där-
för att byta namn och ändra till begreppet arbets-
marknadsnämnder - ett sätt att beteckna att det inte
enbart handlar om ren förmedlingsverksamhet utan
att det handlar om en betydligt bredare inriktning där
olika parter och olika kompetenser samverkar.
Avslutningsvis menar vi att med det här betän-
kandet tas fortsatta steg för en positiv utveckling av
den svenska arbetsmarknaden och att en bra grund
läggs för det fortsatta arbetet med en ny arbetslöshets-
försäkring.
Därmed ansluter jag mig till utskottets ställnings-
tagande.
Till sist: Jag är ny i riksdagen, så jag har inte hun-
nit närmare lära känna vår avgående ordförande
Johnny Ahlqvist, som inte är här inne just nu. Men
jag har förstått att det är en mycket uppskattad person
som lämnar riksdagen för ett annat viktigt uppdrag.
För Vänsterpartiets räkning vill jag därför rikta ett
varmt tack till Johnny och ett lika varmt lycka till!