Fru talman! Jag skulle vilja ta upp den här pro-
blematiken ur en litet annan infallsvinkel och något
återknyta till det som har varit.
Vi har haft och har delvis en samhällsekonomi i
kris. Det går inte att komma ifrån att man när man
diskuterar en sådan här fråga också måste titta på när
den här krisen blommade ut i full skala. Det var ju vid
den tidpunkten då den borgerliga regeringen, med
bl.a. kds, förde landets styre.
Det talas här om ett socialt engagemang och vik-
ten av att det finns resurser för att hjälpa människor,
men detta blir ju inte bättre av att vi ytterligare drar åt
tumskruvarna för kommuner och landsting. Vi vet att
den offentliga sektorn är utsatt för stora påfrestningar.
Sänkta ersättningsnivåer har så att säga spillt över på
socialtjänsten. Hur mycket är i dag svårt att säga, men
att så är fallet står väl utom allt tvivel.
Vi får här höra att soppköken skulle motiveras av
att människor som hamnar i akut nöd, t.ex. barnfamil-
jer, inte får mat för dagen, men jag vill påstå att detta
är en vrångbild, och om det ändå förekommer någon-
stans så beror det på att man där, på det lokala planet,
har en ordning som inte fungerar. Jag har mycket nära
kontakt med socialtjänsten i flera kommuner, och jag
vet att ingen barnfamilj lämnas åt sitt öde, ingen barn-
familj lämnas utan mat för dagen. Om det ändå hän-
der så är det inte fråga om att regelverket inte funge-
rar eller att den ena eller andra regeringen sitter i
Rosenbad, utan då handlar det om att något inte fun-
gerar på enskild handläggarnivå, och detta är då något
som måste åtgärdas på det lokala planet.
Frivilligorganisationerna gör en oerhört viktig in-
sats, framför allt för väldigt många människor som
befinner sig på samhällets skuggsida. Det handlar om
akuta insatser när kontakterna med socialtjänsten inte
fungerar eller de hjälpbehövande av det ena eller
andra skälet rent av inte vill ha kontakt med social-
tjänsten.
Vad som är oerhört angeläget att understryka är att
frivilliginsatserna och frivilligorganisationernas arbete
inte får ersätta socialtjänsten. Det måste vara ett
komplement i de situationer då socialtjänstens myn-
dighetsstruktur skrämmer bort människor. Det får inte
vara så att frivilliginsatserna ersätter eller tar över
delar av det som är socialtjänstens uppgifter.
Framför allt måste man fråga sig: I vilken situa-
tion hamnar enskilda individer i samhället om de skall
vara utlämnade åt att det just den dag då de behöver
hjälp finns någon som har riggat ett soppkök, att det
just den dagen finns någon som har ställt upp med
matpaket, att det just den dagen finns ett företag som
har skänkt konserver? Det blir ju en fullständigt
orimlig situation om människor skall tvingas vara
utlämnade åt enskild välgörenhet och inte på förhand
kan veta om ett visst soppkök är i gång.
Därför är det enormt angeläget att vi ser till att
socialtjänsten behåller sin styrka, behåller sin uppgift
och förmår uppfylla det som den här riksdagen har
uppdragit åt socialtjänsten.