Fru talman! Jag uppskattar mycket att Chatrine
Pålsson har tagit upp den här debatten och att man
från flera partier har visat ett så stort intresse för den
här frågan. Jag uppskattar också att socialministern
sagt att hon har stor respekt för de ideella, frivilliga
insatser som görs inom det sociala området.
Jag vet också att socialministern inte minst har pe-
kat på de insatser som görs inom anhörigvården. Jag
tror att vi kan vara helt överens om att oerhört stora
uppoffringar görs av vårdare som är anhöriga till
någon gammal, sjuk, kanske en make eller släkting
som man hjälper på alla sätt. Det är värdefullt att detta
sägs. För något år sedan hade jag nämligen en debatt
med en företrädare till socialministern, som då sade
till mig att det är det offentliga som skall svara för
vården av de äldre och att anhörigas insatser bara
skall vara ett komplement. Vi vet att det komplemen-
tet utgör 75-80 % av alla insatser.
Tyvärr har man från socialdemokratiskt håll tidi-
gare uttalat mer eller mindre förakt för vad man kallat
"välgörenhet". Jag menar tvärtom att välgörenhet, att
göra väl, ytterst är att följa det kristna kärleksbudska-
pet. Många av våra ideella organisationer står också
just för detta. Jag stöder själv organisationer som
Frälsningsarmén, Röda korset, Rädda Barnen - där
jag t.ex. är med i medsysterprojektet - och Läkarmis-
sionen. Detta är människor som vill göra andra män-
niskor väl på ett mycket gott sätt.
Socialministern säger att hon vänder sig mot att
samhället skulle svika sitt ansvar för de mest utsatta.
Vi är alla överens om att kommunen har ett yttersta
ansvar. Men jag vill också erinra om att de flesta
kommuner i dag är socialdemokratiskt styrda, och
regeringen har ju i de yttersta av dessa dagar faktiskt
föreslagit åtgärder som särskilt drabbar de mest utsat-
ta - jag tänker då på låginkomstpensionärerna.
Thomas Idergard, en ung kollega till mig från
Moderata ungdomsförbundet, hade en artikel i Af-
tonbladet den 3 maj i vilken han citerade socialchefen
i Eskilstuna, som kallat soppköket för "en skamfläck".
Thomas Idergard menade i sin artikel att Margot
Wallström skulle ha stämt i den kören och sagt att hon
verkligen hoppades att verksamheten med soppkök
skall upphöra. Han menade att där hemlösa ser chan-
sen att få några regelbundna mål mat, ser socialminis-
tern och socialchefen "ett kriminellt tilltag, en oför-
skämd och onödig utmaning mot socialstatens vikti-
gaste budord, nämligen att solidaritet bara får visas av
människor som blir tvingade till det, via lagar och
skatter".
Jag skulle gärna vilja ha en kommentar på vad
socialministern egentligen har sagt. Jag kanske inte
instämmer i allt vad Thomas Idergard skrev i sin
artikel, men det vore välkommet med ett tydliggöran-
de från socialministern.
Med ett helt livs egen erfarenhet från socialtjänst,
sjukvård och socialförsäkring på Försäkringskassan
vet jag att det tyvärr finns människor som aldrig
stämmer in i våra offentliga system, utan som kom-
mer att hamna vid sidan om. För dessa är det under-
bart att det finns människor som i de ideella organisa-
tionerna kan göra frivilliga insatser. Jag hyser väldigt
stor tacksamhet till att dessa ideella organisationer
finns. De berörda är inte minst många av våra psy-
kiskt sjuka, som i dag kanske inte har någon trygg
hemvist därför att samhället inte har byggt ut de
kommunala institutionerna samtidigt som man lade
ner t.ex. psykiatriska kliniker. För dessa människor
görs en fin insats.