Herr talman! Justitieutskottets betänkande nr 13
behandlar den del av regeringens proposition
1993/94:101 som heter Åtgärder mot rasistisk
brottslighet och etnisk diskriminering i arbetslivet.
Vi tar upp det som direkt berör vårt område,
nämligen rasistisk brottslighet.
Vi har också i utskottet behandlat ett antal
motioner som väckts under allmänna motionstiden,
liksom de motionsyrkanden som ställts med
anledning av propositionen och även ett
motionsyrkande med anledning av regeringens
skrivelse 1992/93:157 angående invandrar- och
flyktingpolitiken.
Jag ville, herr talman, ge den här bakgrunden
eftersom propositionen och motionerna är
uppdelade på flera utskott och följaktligen även
flera betänkanden.
Den svenska lagstiftningen innehåller inte något
direkt förbud mot att bilda organisationer eller att
delta i organisationer som ägnar sig åt rasistisk
verksamhet. Man kan inte heller med tvång
upplösa en sådan organisation. Däremot -- och det
är viktigt att påpeka -- är sådana organisationers
möjligheter att verka starkt begränsade. I stort sett
varje annan yttring av rasism eller etnisk
diskriminering är förbjuden.
I 1 kap. 2 § regeringsformen slås fast att den
offentliga makten skall utövas med respekt för alla
människors lika värde och för den enskilda
människans frihet och värdighet, liksom att
etniska, språkliga och religiösa minoriteters
möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur-
och samfundsliv bör främjas.
I 2 kap. 15 § sägs att lag eller annan föreskrift inte
får innebära att någon medborgare missgynnas
därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller
etniskt ursprung tillhör en minoritet.
I 2 kap. 20 § stadgas att utlänning här i riket är
likställd med svensk medborgare i fråga om skydd
mot missgynnande på grund av ras, hudfärg eller
etniskt ursprung.
Förutom dessa grundläggande bestämmelser finns
det en rad straffstadganden i brottsbalken som
direkt eller indirekt tar sikte på handlingar eller
yttringar som är rasistiska eller diskriminerande på
annat sätt. Dessa bestämmelser är tillämpliga även
när brottsligheten ingår som ett led i en organiserad
verksamhet.
Bestämmelsen om hets mot folkgrupp, 16 kap. 8 §
brottsbalken, är t.ex. av central betydelse i den
svenska lagstiftningen mot rasism. Jag tänker här
citera en del direkt ur Justitieutskottets betänkande
på s. 5:
''Den brottsliga gärningen består i att någon i ett
uttalande eller annat meddelande som sprids, hotar
eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller
annan sådan grupp av personer med anspelning på
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller
trosbekännelse. Straffet är fängelse i högst två år
eller, om brottet är ringa, böter. Det är enligt
bestämmelsen straffbart såväl att göra ett uttalande
som att sprida vad man hört av någon annan.
Bestämmelsen omfattar inte endast muntlig och
skriftlig framställning utan även t.ex. framställning
i bild som inte kan anses som skrift samt åtbörder.''
En motsvarande bestämmelse om hets mot
folkgrupp finns för övrigt även i
tryckfrihetsförordningen. Gärningen är således
straffbelagd även när den begås i tryckt skrift. Det
är numera tillräckligt för straffbarhet att ett hot
eller ett uttalande av aktuellt slag över huvud taget
sprids.
Herr talman! Jag tror att det kan vara ganska
nyttigt att på detta sätt få en relativt samlad bild av
vad som faktiskt redan har gjorts. Nu föreslår
regeringen att ytterligare en straffskärpningsgrund
införs som ny punkt 7 i 29 kap. 2 § brottsbalken.
Detta är också redovisat i betänkandet. Den skall
omfatta fall där ett motiv för brottet har varit att
kränka en person, en folkgrupp eller en annan
sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse
eller annan liknande omständighet.
I ett par motioner begärs nu att en särskild
straffskärpningsbestämmelse införs i brottsbalken
för fall där det funnits rasistiska motiv för brott.
Utskottet delar här i alla delar regeringens mening,
dvs. att det inte råder någon tvekan om att brott
med rasistiska och liknande motiv har ett särskilt
högt straffvärde och att de möjligheter som behövs
för att beakta detta vid straffvärdebedömningen
redan finns.
I sin första reservation uttrycker Karl Gustaf Sjödin
oro för s.k. omvänd diskriminering, dvs. att man
skulle behandla tilltalade av utländsk härkomst mer
välvilligt än svenska tilltalade. Jag delar inte hans
farhågor. I propositionen behandlas ju också frågan
om s.k. omvänd diskriminering. Jag tycker att det
där uttalas klart att
straffskärpningsbestämmelserna gäller alla fall,
alltså även när personer med utländskt ursprung
ger sig på svenskar.
Utskottet delar inte heller de farhågor Karl Gustaf
Sjödin framför i sin andra reservation. Vi anser att
de bestämmelser som finns är tillräckligt klara och
tydliga.
I den tredje reservationen begärs förbud för vissa
organisationers verksamhet. Utskottet har för
övrigt varit enigt när det gäller avslag, eftersom
föreningsfrihet och yttrandefrihet är mycket tunga
inslag i vår svenska demokrati.
Jag yrkar därför, herr talman, avslag på samtliga
reservationer och bifall till hemställan i sin helhet.