Herr talman! Jag tror att vi har ganska bra ordning på vår argumentation. Jag märker i debatten att ni hela tiden försöker försköna den samhällsutveckling som vi har, medan vi pekar på de stora brister som vi ser i samhället. Vi vill också göra någonting åt dem.
Ni bortser till exempel från att socialbidragskostnaderna ökar i kommunerna på grund av att a-kassan inte fungerar. Då måste allt fler människor gå med mössan i hand och söka bidrag för att kunna ha en dräglig livssituation. Det är väl ingen bra utveckling? Och detta är någonting som ökar.
Unga människor är i allt större utsträckning arbetslösa, och det tar längre och längre tid innan de kommer in på arbetsmarknaden. Vi har också stora kullar med ungdomar som inte har den utbildning som fordras på arbetsmarknaden, och arbetsförmedlingarna skickar tillbaka pengar eftersom de inte får vidta åtgärder under de första tre månaderna som en ung människa är arbetslös.
Det finns massor av brister i den politik som ni ansvarar för. Det är detta som interpellationen handlar om, nämligen att klyftorna ökar och att välfärden drabbas.
Jag tycker att det alltid ska löna sig att arbeta. Det har vi socialdemokrater alltid tyckt. Vi har alltid drivit frågan om att vi ska skapa sysselsättning för alla människor som vill ha ett arbete. Det är oerhört viktigt.
Men människor som har arbete vill också ha en välfärd som fungerar. De mår illa av att andra människor är arbetslösa eller slås ut från arbetslivet. Det är därför som välfärden är så viktig att koppla till just sysselsättningspolitiken. De hänger ihop. Att det ska löna sig att arbeta handlar inte bara om att man ska tjäna pengar. Att det ska löna sig att arbeta handlar också om att man ska bidra till samhällsutvecklingen i dess helhet. Då vill man ha ett jämlikt samhälle där alla människor får arbete och där det görs större insatser mot arbetslösheten.