Herr talman! Peter Persson och Lars Johansson hävdar att de ekonomiska klyftorna nu ökar i Sverige.
Låt mig för tydlighetens skull upplysa dem om detta: Gini-koefficienten låg på 0,22 år 1995. När Socialdemokraterna hade styrt i fyra år hade Gini-koefficienten ökat till 0,24. När vi kommer fram till år 2002 hade den ökat till 0,258. När Socialdemokraterna lämnade ifrån sig regeringsmakten år 2006 hade den ökat till 0,28.
Är det inte en ökning från 0,22 till 0,28, eller har Peter Persson annan statistik? I så fall vill jag gärna höra den redovisad i riksdagens talarstol. Annars har OECD framhållit att Sverige under de här åren avviker genom en kraftig ökning av skillnaderna.
Låt mig bara för att frågeställningen ska vara klar poängtera att Gini-koefficienten år 2007 var 0,30. År 2011, som är senaste året vi har en siffra för, är den 0,29. Såvitt jag förstår är 0,29 lägre än 0,30. Det bästa mått vi har på inkomstskillnader - som alla forskare säger är det bästa måttet - har alltså minskat.
Ena perioden har den ökat med 27 procent. Det är en rätt kraftig ökning, kraftigare än de flesta andra länder. Den avviker internationellt och har framhållits på det sättet. Andra perioden har den ökat i många andra länder. Kom gärna och säg att den inte har ökat i andra länder, så ska jag gärna läsa upp siffror för hur det har gått för andra länder under krisen, för det förbättrar nämligen jämförelsen med Sverige.
Sedan lägger jag till låg materiell standard, barnen och social rörlighet.
Frågeställningen gällde med vilken statistik jag kunde hävda att arbetslinjen har varit framgångsrik. Låt mig då upprepa: Gini-koefficienten har inte ökat lika snabbt som under den socialdemokratiska tiden. Barnfattigdomen har, med de mått som Eurostat använder för låg materiell standard, minskat. Social sammanhållning i termer av social rörlighet är fortsatt hög i Norden. Det måste ändå vara tydligt.
Sedan måste jag tacka Peter Persson för hans andra vändning i debatten, när han säger att det har varit sänkta löner. Jag vill då passa på att läsa upp den prognos som kommissionen gör för reallöner. Det är enligt kommissionen en reallöneökning förra året på 2 procent i Sverige, att jämföra med att den har minskat med 0,3 procent i övriga Europa och euroländerna. I Sverige har den alltså ökat med 2 procent, och i övriga länder har den minskat.
Jag kan också ta siffrorna för 2013 och 2014. Då säger man 1,7 procent för Sverige och 0,2 procent för övriga Europa, båda åren.
Peter Persson står här i talarstolen och säger att vi i Sverige har sänkt lönerna. Men Sverige avviker med en kraftig reallönetillväxt i tider av svår kris. På vilket område har lönerna sänkts? Det har gjorts ett antal avtalsrörelser sedan jag blev finansminister. Jag vill ha ett exempel - ett enda exempel från Peter Persson.
Är det Metall? Vilket Metallavtal var det? Är det industrifacken? Jag minns inte det avtalet. Är det Kommunal? Vilket år var det när lönerna sänktes? Vilket fackförbund är det som i den här avtalsrörelsen, efter en lång period av låglönepolitik och sänkta löner, går fram med krav på sänkta löner? Vilket är det? Finns det ett enda exempel? Finns det ett enda område i samhället där lönerna i dag är lägre än vad de var när jag tillträdde som finansminister?
Nej, det är Socialdemokraterna som har bekymmer. Man biter sig fast i en misslyckad bidragspolitik. Det enda man har att säga till väljarna är: Vi ska höja skatterna på jobben för att höja bidragen. Men jag ska tacka för den hållningen, för Peter Persson håller fast Socialdemokraterna i en politik där man förlorar val, och det är jag naturligtvis den förste att tacka för.