Herr talman! Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag tror faktiskt att Peter Persson har rätt, nämligen i den del av interpellationen där han tar upp vad som händer när människor hamnar i utanförskap. När tillvaron präglas av hopplöshet och människor saknar framtidstro, ja då sprids misstro och främlingsfientlighet. Det är dessutom en stor riskfaktor för ohälsa när människors frihet och tron på den egna förmågan inskränks. Det är när möjligheterna till livschanser tycks saknas som dessa problem växer.
Det utanförskap som byggdes upp under brinnande högkonjunktur, under den socialdemokratiska regeringen, är det som vi har tvingats att hantera under de här krisåren. Och få kan förneka den framgång som Sverige har haft under den här tiden. Det har uppmärksammats, inte minst av internationella bedömare. För bara en kort tid sedan kunde vi läsa om detta i The Economist, och jag är helt säker på att Peter Persson har tagit del av artikeln.
I går kunde vi höra från Riksbankschefen vad krisen har betytt för arbetslösheten i Sverige i förhållande till andra länder. I Sverige är förhållandet sådant att arbetslösheten i princip har legat still, trots krisåren, medan det i andra länder som Amerika, Irland och flera andra exempel har handlat om dubblering och ibland tredubblering av arbetslösheten.
Mina frågor, herr talman, till finansministern är: Vilka faktorer är det som har gjort att Sverige har lyckats så bra i förhållande till andra länder under krisåren? Vad är det som är framgångsfaktorerna som gör att Sverige urskiljer sig så dramatiskt i förhållande till andra länder?