Herr talman! Denna debatt handlar om huruvida arbetslinjen har varit framgångsrik för att bygga ett samhälle som håller ihop. Alla som har diskuterat och studerat välfärdsstater runt om i Europa vet att fattigdomsfällor, inaktivitetsfällor och arbetslöshetsfällor är baksidan av den inkomsttrygghet som välfärdsstaten ger. Det är klart att vi vill ha en inkomsttrygghet. Men vi måste alltid jobba med drivkrafter. Det är den eviga frågeställning som välfärdsstaten står inför, och det är den frågeställning som Socialdemokraterna konsekvent blundar inför. Det är därför som resultaten ser ut som de har gjort.
Gini-koefficienten steg alltså kraftigt under de socialdemokratiska åren, kraftigare än i andra industriländer, trots att det var en period med god tillväxt. Under vår period har denna ökning som Socialdemokraterna orsakade brutits. Vi har sett en stabilisering av inkomstskillnaderna, vi har kunnat minska andelen med låg materiell standard, och vi har kunnat bibehålla social mobilitet. Det är resultaten.
Sverige står sig mycket väl. Den svenska modellen är en framgångsrik social modell. Vi har haft en arbetslöshet som under den värsta krisen sedan depressionen ökat från 7 ½ till 8 ½ procent, medan den i övriga Europa har ökat från 8 till 12 procent. Vi har alltså haft en tillväxt som har varit högre än i praktiskt taget alla jämförbara länder, vi har haft en sysselsättning som har varit starkare, och vi har haft offentliga finanser som gör att vi står starkt rustade framöver.
Mot denna politik står bidragspolitiken. Det handlar inte om att Socialdemokraterna vill höja ett bidrag. Det handlar om att de i grund och botten vill höja alla bidrag. Det är a-kassan, det är sjukförsäkringen, det är förtidspensionen, det är föräldraförsäkringen, det är bostadsbidraget och det är bidragsförskottet. Det är det som är den socialdemokratiska prioriteringen, alltså att höja skatten för alla som arbetar för att det ska bli mindre lönsamt att ta bilen och åka till jobbet och att sedan bygga ut alla bidragssystem. Man vägrar erkänna att arbetslöshetsfällor, inaktivitetsfällor och fattigdomsfällor skulle bli resultatet av en sådan politik.