Fru talman! Jag är naturligtvis väldigt glad över
den slutsats som majoriteten i utskottet kommit till,
att man ska ta extra 20 miljarder från Riksbanken.
Jag är också smickrad av Lena Eks och Gunnar
Hökmarks syn på min roll i sammanhanget, men det
kan vara värt att påpeka att det är ganska olika argu-
mentering som leder fram till samma slutsats. För
mig är huvudargumentet att Riksbanken inte längre
har något växelkursmål, och därmed har man inte
något behov av en valutareserv.
Under senare tid har marknadsfundamentalisterna
mer och mer ifrågasatt att man ska stödköpa för att
hävda en valutakurs. Det ser man som en avvikelse
från marknadsekonomin.
Jag tycker att det är alldeles naturligt att valutare-
serven minskas när behovet har förändrats så pass
radikalt som det har.
Karin Pilsäter frågar i sitt huvudanförande om
Riksbankens uppdrag är fel. Visst är det fel. Riksban-
ken har fått ett neandertaluppdrag där man bara ska
beakta en faktor. I ett civiliserat samhälle ska man
resonera sig fram till besluten och kunna ta alla fakto-
rer i beaktande.
Något som jag saknar i utskottsbetänkandet är en
analys av de olika strategier som man skulle kunna
tillämpa beroende på om Sverige går med i EMU och
i så fall hur Sverige går med i EMU.
Går vi direkt in i EMU har vi inget behov av nå-
gon valutareserv. Den valutareserv vi då har kommer
att tillfalla ECB.
Om det blir så att vi, om vi ska vara med i EMU,
först ska vara med i ERM har vi verkligen behov av
en valutareserv. Vi har erfarenheterna från 1991-
1992, och de är förfärande. Det skulle förvåna mig
väldigt mycket om någon ledamot av finansutskottet
eller Sveriges riksdag med gott samvete kan föra in
Sverige i ERM igen.
Den lärdom man kan dra av vårt experiment som
informella ERM-medlemmar är att fast växelkurs och
fri rörlighet för kapitalet är oförenliga. Det är livsfar-
ligt.
Mitt huvudalternativ är naturligtvis att vi ska fort-
sätta att tillämpa den flytande kronan. Men jag vill
också understryka Lars Jonungs slutsatser när han
säger att det inte finns någon stabiliseringspolitisk
sanning. Den rätta metoden kommer att variera över
tiden.
När det gäller hur Riksbanken har fungerat anser
Gunnar Hökmark att det har varit en enorm succé.
Det har varit förhållandevis framgångsrikt, det kan
jag hålla med om, även om det finns anmärkningar att
göra. Men man måste också titta på om det är på
grund av flytet eller på grund av oberoendet. Det är
beklagligt när de borgerliga företrädarna blandar
samman oberoende och oberörbarhet.