Fru talman! Jag tycker att alla här i kammaren har
anledning att vara tacksam mot Bengt-Ola Ryttar.
Han har gett en klarhet till dagens diskussion.
Det är ingen som har påstått att motionen skulle
ha varit planterad. Tvärtom är jag övertygad om att
Bengt-Ola Ryttar har motionerat mot bakgrund av
just de motiv som han har redovisat här i dag.
Han anser inte att Riksbanken bör ha en valutare-
serv, att den inte bör ha den styrka och kraft som
behövs för att vi ska kunna gå med i ERM 2 och att
den inte behöver något större eget kapital. Det är helt
solklart. Det finns ingen som har betvivlat detta.
Problemet är att vänstermajoriteten i utskottet -
där rätt många delar Bengt-Ola Ryttars uppfattning -
har avstyrkt motionen med motiveringen att man inte
vill ge bifall till att man ska avsätta 40 miljarder från
Riksbanken till staten utan i stället vill avsätta två
gånger 20 miljarder till staten.
Man uppnår självfallet, som var och en ser som är
bevandrad i matematik, just de syften som Bengt-Ola
Ryttar är ute efter. Det är också möjligt att man har
andra syften. Men det är mycket bra och mycket
entydigt att Ryttar har redovisat de argument som han
har haft för förslaget att överföra 40 miljarder från
Riksbanken till staten.
Sedan kan var och en fundera på om inte samma
syften verkställs genom att man i stället överför två
gånger 20 miljarder. För den matematiskt bevandrade
är skillnaden marginell. I grunden bör Bengt-Ola
Ryttar gratuleras. Men Riksbanken och vi som värnar
om en stark och oberoende riksbank förlorar när
vänstermajoriteten i praktiken tillstyrker de två gång-
er 20 miljarderna, vilket är lika med 40 miljarder.