Fru talman! Jan Bergqvist sade tidigare att man
skulle leva efter devisen: Tro inte att dina menings-
motståndare har lägre motiv än du själv.
Då måste jag, om fru talman ursäktar, verkligen
undra vilka motiv Jan Bergqvist själv har med tanke
på det han tillskriver oss andra.
Han inledde sitt anförande med att säga att jag ha-
de kommit med grova påståenden som är felaktiga.
Vilka dessa påståenden skulle vara framkom inte.
Sedan fortsatte han med en mycket lång litania om
vår bristande demokratisyn vad gällde Riksbanksut-
frågningen. Han avslutade med frågan: Om Karl Staaf
kunnat läsa reservationen så ., osv.
Min motfråga är: Om Karl Staaf hade fått veta att
riksdagens finansutskott har en ordförande som inte
kan läsa reservationen, vad skulle han ha sagt då? Det
står icke ett ord i den reservation om Riksbanken som
jag tillsammans med moderaterna och kristdemokra-
terna har lämnat om alla de saker som Jan Bergqvist
kritiserar oss och framför allt mig och Folkpartiet för.
Jag skulle tycka att det vore bra om Jan Bergqvist
kunde klargöra varför han har ägnat en mycket stor
del av sin talartid åt att anklaga oss för att tycka och
vilja ha en massa saker som det inte står ett ord om i
reservationen.
Vad vi vill är att lagligen fastställa riksdagens rätt
att kunna kalla företrädare för Riksbanken till utfråg-
ningar för att säkerställa insynen både för riksdagen
och för allmänheten.
Den andra frågan, som var i kritik med Mats
Odell, gällde att vi drar en skarp skiljelinje mellan
delarna i den offentliga sektorn, att vi drar en skarp
skiljelinje mellan statens egna pengar och de sparade
pensionspengarna.
Det här gör mig ytterligare orolig. Jag undrar hur
man från majoritetens sida egentligen ser på de olika
typer av tillgångar som finns i den offentliga sektorn.