Fru talman! Jag ska tacka Jan Bergqvist för svaret
på min fråga om motivet till ändringen av Riksban-
kens ställning. Jag tillåter mig att tolka det så att det
var ett tvång på grund av EU-medlemskapet. Egentli-
gen hade Jan Bergqvist älskat Riksbanken ännu mer
om den hade varit kvar i den position den var då Jan
Bergqvist och Anita Gradin skrev den berömda reser-
vationen 1993.
Sedan kan man diskutera tolkningen att det verk-
ligen var ett tvång. Ändringen är ju steg 2 inför
EMU-medlemskapet. Det är mycket tydligt i för-
draget att det är en förberedelse för det kommande
EMU-medlemskapet. Det finns ledande företrädare i
EU som fortfarande hävdar att Sverige måste gå med
i EMU trots den ensidiga protokollsanteckningen.
Jag skulle gärna vilja höra Jan Bergqvist säga nå-
gonting om vad som händer efter ett eventuellt nej till
EMU-medlemskapet. Är det då inte möjligt för oss att
gå tillbaka till den gamla ordningen?
Jag tycker att man har märkt övertoner i den bor-
gerliga debatten, som Jan Bergqvist med rätta har
angripit. Det finns en tendens hos vissa borgerliga
politiker att på något sätt ge intryck av att vi över
huvud taget inte får diskutera denna fråga därför att
det försvagar trovärdigheten i den svenska ekonomis-
ka politiken. Det försvagar trovärdigheten att vi dis-
kuterar detta, som t.ex. Villy Bergström gör i ett in-
lägg i Riksbankens tidskrift.
Jag skulle vilja få bekräftat att Jan Bergqvist delar
min uppfattning att det är viktigt att vi har möjlighet
att i demokratisk ordning diskutera denna fråga om
Riksbankens ställning.