Herr talman! Det här betänkandet innefattar en rad
frågor inom bostadsförsörjningen. Jag hinner bara
beröra några saker helt kort.
Bostadsbyggandet är otroligt lågt, kanske lägre än
någon gång under detta sekel. Samtidigt har vi mer 4
miljoner bostäder, nästan en på varannan invånare. I
landet finns ca 50 000 tomma lägenheter, men tyvärr
inte där den nu begynnande bostadsbristen börjar visa
sig.
Den statliga bostadspolitiken har lett till hög bo-
endestandard, och man har mer eller mindre byggt
bort bostadsbristen. Ibland har produktionstakten varit
för hög med brister i kvalitetstänkande, slarv med
byggprocessen och alltför liten miljöhänsyn.
Andra svagheter med den här politiken är att pro-
duktionskostnaderna har ökat nästan dubbelt så
mycket som konsumentprisindex sedan 70-talet. Svag
konkurrens, utnyttjande av och frikostiga ändringar i
regelsystemet samt en hög inflation har lett till att
kostnaderna har skenat i väg.
Skattereformens genomförande gjorde boendet
mycket dyrare. En genomsnittlig hyreshöjning på
30 % år 1992 blev resultatet av den. När nu räntan
dessutom envist håller sig över 10-procentsnivån är
läget svårt för nyproduktion.
Vänsterpartiet har ingen patentlösning men tycker
naturligtvis att en fråga som skattereformens betydel-
se för boendekostnadsutvecklingen skall tas upp i den
bostadspolitiska utredningen som nyss har tillsatts.
Eller är det så att man inte får peta på den av presti-
geskäl? Det passar dock bra att ta med den frågan,
eftersom en utvärdering av skattereformen skall vara
klar under 1995.
När det gäller problemet med boendesegregatio-
nen krävs en helhetssyn. I samband med budgetpro-
positionen sade Vänsterpartiet att vi förväntar oss att
regeringen avsätter särskilda medel för att förbättra
boendemiljön i miljonprogramsområdena, för att höja
statusen, öka trivseln och ge områdena en miljöprofil.
Det tycker vi är ett mycket bättre förslag än att satsa
pengar på nyproduktion, som ger marginell effekt.
Det enda tillskottet blir bostadsrätter i attraktiva lägen
i storstäderna. Nu måste huvuduppgiften vara att rusta
det vi har och miljöanpassa vårt boende.
När det gäller risken för obestånd i t.ex. bostads-
rättsföreningar blir saken inte bättre av att man trap-
par ner räntesubventionerna i snabbare takt än vad
som har planerats. Det är ett sätt att lura de som köper
bostadsrätter. Risken för konkurser, personliga trage-
dier och stora förluster för staten som är garant för
topplånen blir ännu större. Om man tycker att kostna-
derna för räntesubventionerna är för höga i nuläget,
anser vi i alla fall att det är bättre att slå ut kostnaden
på alla fastighetsägare än att ta av dem som har det
kärvast för stunden. Därför delar vi regeringens syn i
den här frågan.
Vänsterpartiet har endast reserverat sig på en
punkt i betänkandet. Som Erling Bager sade nyss
hänskjuts nämligen det mesta till den bostadspolitiska
utredningen. Reservationen gäller kopplingen mellan
räntesubventionen och det faktiska lånebelopp man
erhåller.
Dagens system där man i princip kan vänta hur
länge som helst med att placera sitt bostadslån ger
möjlighet till spekulation i mån av kapital. Den smarte
och penningstarke kan tjäna mycket om räntan sjun-
ker. Boverket har beräknat att staten kan förlora mel-
lan 1 och 1,5 miljard under mandatperioden på den
här spekulationsmöjligheten. Det tycker vi är onödigt
i dessa besparingstider.
Vi vill dessutom gå längre än det förslag som i
första delen sammanfaller med Boverkets tankar. Vi
tycker inte att man skall kunna låna mera än vad det
verkliga lånebehovet förutsätter. Den som kan bygga
billigare eller som vill placera egna medel i sin fastig-
het skall naturligtvis inte få tillgodogöra sig skatteme-
del genom att få räntesubventioner för lån som de inte
upptar. Staten inför mycket märkliga system endast
för att underlätta hanteringen av den här typen av
frågor.
För att man skall kunna få den här enkla kontrol-
len som vi vill införa, måste det ske en koppling mel-
lan subventionsräntan, den faktiska räntan och låne-
summan. Det står i betänkandet att regeringen inom
kort kommer att presentera ett förslag till lösning av
det här problemet. Det står dock inte när det skall ske
eller när det skall träda i kraft. Utformningen av för-
slaget är inte heller känd. Därför vidhåller jag vårt
förslag till dess att jag får se en modell som skulle
vara bättre.
För att förhindra obeståndssituationer i t.ex. bo-
stadsrättsföreningar avser regeringen att i en kom-
mande proposition föreslå att man skall få behålla
subventionsräntan på det gamla lånebeloppet vid en
uppgörelse mellan långivare och låntagare. Det är en
åtgärd för att förhindra onödiga konkurser. Det kan vi
acceptera. Vårt förslag gäller kommande nyproduk-
tion. Därför yrkar jag bifall till reservationerna 17 och
18.