Herr talman! Jag lyckönskar Lennart Nilsson be-
träffande bosparandet. Kan man hitta ett system som
är på de boendes villkor har man kommit långt, och
då har man förvisso också lyckats hitta ett system som
vi moderater kan ställa oss bakom.
Lennart Nilsson säger att det är framtiden vi skall
tala om. Det tycker vi också. Men vi har nu en histo-
ria att utgå från, och vi kan då definiera svagheterna i
den historiska bostadspolitiken och sedan utforma ett
bättre program, såsom det vi framlägger. Vi menar då
att det är rimligt att fokusera framtidsdiskussionen
kring alternativen. Lennart Nilsson och hans parti
väljer i stället att återgå till det gamla planekonomis-
ka, bostadsfilosofiska programmet. Vi menar att de
problem vi har haft i så fall sannolikt kommer att
bestå.
Historiskt, säger Lennart Nilsson, har det gått bra.
Det är bara det, säger han, att det blev för dyrt. Kan
man verkligen säga att ett bostadspolitiskt system har
gått bra om det har blivit för dyrt? I detta "att det har
blivit för dyrt" ligger ju att människor inte har råd att
bo, och det första kravet i en demokrati är väl att alla
skall ha råd att bo i bra och lämpliga bostäder.