Herr talman! Åren 1992, 1993 och 1994 har vi i
den här kammaren diskuterat bostadspolitiken utan
någon minister. Därför är det glädjande för mig att
hälsa bostadsministern välkommen till kammaren för
att delta i den här debatten. Det speglar litet av den
syn som Socialdemokraterna har på bostadspolitiken.
Den är ett viktigt instrument när det gäller sådant som
vi människor är beroende av, nämligen boendet.
Jag vill framföra detta, eftersom ett av problemen
när vi skulle diskutera bostadspolitiken tidigare var att
vi inte hade någon att debattera med från regerings-
kansliet.
Herr talman! Annars vill jag påstå att de inlägg
som har förts fram i riksdagens talarstol pekar på att
vi tillsammans kan hitta breda lösningar för en ge-
mensam bostadspolitik som inte innebär den ryckighet
som vi har upplevt under ett antal år. Egentligen in-
stämmer alla intressenter i att vi måste hitta breda
gemensamma lösningar, detta för att vi skall uppfattas
som trovärdiga, för att besluten skall bli långsiktiga
och man skall veta villkoren när man går in i olika
boendeformer.
Det är naturligtvis nödvändigt att vi kan samla oss.
Jag vill inte skylla på någon. Jag har suttit i riksdagen
i 18 år. Under 9 år har det varit olika former av bor-
gerliga regeringar. Under 9 år har det varit socialde-
mokratiska regeringar. Vi delar naturligtvis ansvaret.
Därför är det förvånande att moderaterna, Stig Grau-
ers, har en historieskrivning som inte stämmer över-
ens med den verklighet som jag har upplevt under
dessa år.
Moderaterna ställer sig utanför den diskussion
som vi andra försöker föra om att vi skall samla oss
till breda lösningar. Det beklagar jag.
När jag lyssnar på mina meddebattörer kan jag
konstatera att man anser att staten i varje fall har en
roll i bostadspolitiken. Moderaterna tycker att man
inte skall bry sig om. Erling Bager räknade upp fyra
punkter. Jag kan instämma i dem. Det handlar om att
vi skall ha en bra bostad och ett inflytande, om att vi
skall pressa kostnader och om bruksvärdesprincipen.
Mycket av det som Stig Grauers tar upp beror på
den politik som hans regeringskamrater förde under
den förra mandatperioden. Jag minns när biträdande
finansministern var ute och läxade upp bostadskoope-
rationen och sade att man fick skylla sig själv, efter-
som man hade byggt för dyrt. Faktum var att man med
politiska beslut förändrade villkoren för många bo-
stadsrättsföreningar. Det ledde sedan fram till svårig-
heter.
Ulf Björklund nämner fastighetsskattens höjning
från 1,5 till 1,7 %. Det handlar inte om att vi vill höja
skatterna bara för att jäklas med folk. Vi såg till att
man inte genomförde de minskningar av räntesubven-
tionerna som var beslutade. Vi sade nämligen att inte
enbart de som finns inom det statliga subventionssys-
temet skall bära dessa kostnader utan att alla bör vara
med. Jag tror att det är viktigt att peka på att det är
därför fastighetsskatten höjs från 1,5 till 1,7 %. På så
sätt räddas många av de unga familjer som bor i de
senaste årgångarna.
Jag delar naturligtvis den uppfattning som har
förts fram av Ingrid Skeppstedt, Erling Bager, Owe
Hellberg, Per Lager och Ulf Björklund som innebär
att vi förhoppningsvis kan hitta hållbara system och
regler för en framtida bostadspolitik.
Jag måste ändå fortsättningsvis kommentera litet av
moderaternas inlägg. De kommunala bostadsföretagen
bär naturligtvis inte ansvaret för segregationen. Vad
skulle egentligen Stig Grauers vilja ge för råd till en
ung människa i den här situationen? Man pratar om
valfrihet i boendet och att de boende skall vara med
och bestämma mer själva, men hur blir det med val-
friheten om det helt plötsligt inte längre kommer att
finnas några subventioner till nyproduktionen, om det
blir fråga om en omfördelning mellan årgångar eller
vad det nu blir? Vad skulle det vara för valfrihet för
en undersköterska, ett sjukvårdsbiträde eller en lågav-
lönad familj i Stig Grauers hemkommun Partille som
vill efterfråga en ny bostad? Det går inte. Tvärtom
skulle detta naturligtvis innebära en stor segregation,
om man inte hittar ett system som i alla fall gör det
möjligt att omfördela kostnader över tiden.
För några veckor sedan besökte bostadsutskottets
s-grupp Malmö - detta berättar jag apropå att Mode-
raterna inte tycker om de kommunala bostadsföreta-
gen utan vill göra sig av med dem. Vi besökte bl.a.
Malmö kommunala bostadsföretag, och vi fick se
vilka åtgärder man där vidtar för att på många fina
och lovvärda sätt försöka ta sig an stadsdelen Rosen-
gård och förändra den bild av stadsdelen som är
spridd över landet. På andra sidan gatan fanns en
privat fastighetsägare som hade ägnat sig åt utsugning
av hyror och skaffat pengar från kommunen för att
kunna spekulera i affärerna, och sedan gick man i
konkurs.
Det finns i verkligheten, Stig Grauers, naturligtvis
både goda och dåliga kommunala bostadsföretag, och
det finns goda och dåliga privata bostadsföretag. Jag
vill ändå hävda att de flesta av de kommunala bo-
stadsföretagen sköts på ett väldigt bra sätt. Sedan
handlar det naturligtvis om hur de som bor i de här
bostäderna i framtiden skall kunna få ett ökat infly-
tande, vilket Erling Bager var inne på. Det kanske
t.o.m. kommer att handla om att de boende får del av
ägandet i de här företagen. Vi får se vad Bostadsut-
redningen kommer fram till.
En annan myt som Moderaterna ägnar sig åt är att
de socialdemokrater som finns i regering och riksdag
politiskt vill styra över människors huvud, skapa
regler och krångla till det. Jag vill från riksdagens
talarstol hävda att vår uppgift, oavsett om vi sitter i
regering eller riksdag eller i Bostadsutredningen, är
att försöka skapa så enkla regler som över huvud taget
är möjligt - jag utgår från att detta också är en av
Bostadsutredningens uppgifter. Vi vill inte detaljstyra
mer än vad som kanske är nödvändigt för att se till att
det finns möjligheter till en bra handikappanpassning,
något som Per Lager var inne på, och att man skall
kunna bo på ett någorlunda drägligt sätt. Vi har av-
skräckande exempel på hur s.k. avreglering har gett
upphov till mycket dåliga bostäder. Men vi skall som
sagt inte ha mer regler än vad som är nödvändigt för
att vi skall få en bra funktion på boendet.
Jag skall inte ge mig in i den bostadspolitiska de-
batten, eftersom jag utgår från att bostadsministern
kommer att hålla ett anförande om regeringens syn på
de frågorna. Efter de inlägg som har varit vill jag ändå
konstatera att jag tror att det finns goda förutsättning-
ar för att vi i framtiden skall få en hållbar bostadspo-
litik som gynnar människorna. Dessa har nämligen
lidit av den ryckighet som har präglat bostadspoliti-
ken under senare år.
Därmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan.