Bostadsförsörjningen

Herr talman! När jag i höstas fick ansvaret för

bostadsfrågorna insåg jag att det inte var någon lätt

uppgift.

Bostadsbyggandet var rekordlågt. Nästan var

tredje byggnadsarbetare gick arbetslös. Den allmänna

ekonomin och den förra regeringens regeländringar

ökade boendekostnaderna. Antalet konkurser bland

bostadsrättsföreningar hade stigit dramatiskt. Under

tre år hade det inte funnits något samlat ansvar i rege-

ringen för bostadsfrågorna.

Det märktes på många sätt. Inte minst framkom

det i den uppskattning som många företag och organi-

sationer visade över att det nu åtminstone fanns någon

att tala med, även om denna någon inte alltid gjorde

som man ville.

Regeringens bostadspolitik präglas av tre ledord:

ansvarskänsla, samförståndsanda och framtidstro. Jag

skulle, herr talman, här vilja utveckla något vad jag

menar med detta.

Bostadslåneinstitutens sammanlagda utlåning är

nästan 1 000 miljarder. Ungefär hälften av detta be-

lopp utgörs av lån för vilka låntagaren erhåller statliga

räntebidrag. En mycket stor del av dessa låntagare är

helt beroende av räntebidragen för att kunna fullgöra

sina förpliktelser mot kreditgivarna. Det är mot denna

bakgrund synnerligen angeläget att noga överväga

vilka förändringar man gör i regelsystemet.

Inte nog med att ändringar kan uppfattas som att

staten sviker löften - de kan dessutom på ett avgöran-

de sätt störa viktiga funktioner i samhällsekonomin.

En ansvarsfull bostadspolitik kräver oerhörd försik-

tighet när det gäller förändringar i det gällande regel-

verket.

Det är därför med glädje som jag kan konstatera

att bostadssektorn, med ett undantag, kunnat undantas

från besparingar i de tre ekonomisk-politiska doku-

ment som regeringen under det senaste halvåret lagt

på riksdagens bord. Vi har dessutom kunnat föreslå

att den förra regeringens extra besparingar i ränte-

bidragen fördelas mera rättvist. Dessutom har vi kun-

nat föreslå en viss mindre lindring i den årliga upp-

trappningen av den garanterade räntan och en för-

skjutning av upptrappningen i Danellsystemet.

En ytterligare lindring ges i form av att avdragsrät-

ten för räntor bibehålls på 30 %. Det innebär 3 000 kr

lägre skatt jämfört med den förra regeringens förslag

för den som har ett lån på en halv miljon.

Detta hindrar inte att många hushåll har allvarliga

ekonomiska problem. Det mest akuta problemet hit-

tills har varit bostadsrättsföreningarna. Under förra

året gick 90 bostadsrättsföreningar i konkurs.

Eftersom alla inblandade egentligen förlorar på en

konkurs finns det ett starkt samhällsintresse av en

fungerande rekonstruktionsverksamhet. Det är därför

glädjande att antalet rekonstruerade föreningar nu

uppgår till nästan 300.

Regeringen har nu lagt fram förslag som innebär

ökade möjligheter till rekonstruktion av föreningar

och företag som har statlig kreditgaranti. Som bekant

kräver reglerna annars att panten skall realiseras innan

utbetalning av garantiersättning kan ske. En tanke

med denna konstruktion var säkert att hålla nere

kreditförlusten och därmed statens utgifter. I rådande

läge fungerar dock reglerna så att de tvingar fram

konkurs. De samlade förluster som skall täckas av

statliga garantier uppgick i mars till drygt 1 miljard,

varav cirka en fjärdedel redan betalats ut.

Med syfte dels att minska statens kostnader, dels

att underlätta rekonstruktioner ändras nu reglerna så

att Bostadskreditnämnden kan betala ut ersättning

även vid rekonstruktioner. Bostadsrättsföreningar i

trångmål får därmed ökade chanser att leva vidare -

detta under förutsättning att riksdagen bifaller rege-

ringens förslag.

Räntebidragen är numera frikopplade från den

faktiska finansieringen i alla årgångar och upplåtelse-

former utom bostadsrättsföreningar av 1992 års år-

gång. Jag utgår från att den förra regeringen inte hade

något särskilt mot just dessa föreningar, utan att det

handlar om att man i samband med de olika beslut

som fattades helt enkelt missade dem. Detta fel rättas

nu till, och faktum är att det har stor betydelse för

möjligheterna att rekonstruera bostadsrättsföreningar i

denna ekonomiskt känsliga årgång.

Bostadsrättsföreningens medlemmar är beredda

till uppoffringar om de får behålla sina hus och sitt

självbestämmande. Att få dem att kämpa vidare

handlar ofta lika mycket om psykologi som om kronor

och ören. Det handlar om att återskapa framtidstro.

Det som nu sker i rekonstruktionsarbetet och de åt-

gärder som regeringen föreslår bör innebära att det

glesnar i de mörka moln som hopat sig över bostads-

rätten.

Herr talman! Byggsektorn genomgår en svår kris.

Utslagningen av byggföretag är omfattande, och ar-

betslösheten är mycket hög. Detta drabbar också

slutligen i en eller annan form de boende.

Tron på framtiden har försvagats.

Dagarna före jul antog riksdagen det socialdemo-

kratiska investeringspaketet om tillsammans 4,7 mil-

jarder i stimulansbidrag. Det är bidrag som nu som

bäst håller på att omsättas i arbetstillfällen. Generellt

sett har de sökta bidragsbeloppen uppgått till två till

tre gånger mer än anslaget. Trots allt finns det således

en påtaglig investeringsvilja i landet. När det gäller

ROT-stödet för bostäder kan konstateras att det i

mitten på april fanns ansökningar för fastigheter mot-

svarande 114 000 lägenheter i flerbostadshus. Bi-

dragsansökningar från de egna hemmen kommer in

först i efterhand. Om utvecklingen fortsätter kan över

300 000 bostäder komma att åtgärdas med stöd av

programmet.

I samarbete med Miljöpartiet och Centerpartiet

utvidgar vi nu stimulanserna av byggsektorn.

Det finns starka belägg för ett samband mellan

brister i inomhusklimatet och den ökande andelen

barn med allergi- och överkänslighetsbesvär. Under

Allergiåret 1995 inleds därför ett omfattande program

för förbättring av inomhusklimatet. Stödet är främst

riktat till lokaler där barn och ungdom vistas, men

också åtgärder i bostäder kan få stöd. Det här gäller

1,8 miljarder, men vi har i samråd med Miljöpartiet

utformat programmet så att stöd utgår även till annan

verksamhet som är motiverad av miljö- och hälsoskäl,

bl.a. installation av ackumulatortankar vid vedeld-

ning, solvärmeanläggningar i bostadshus och försök

med kretsloppsanpassat byggande.

Nyproduktionen av bostäder ligger på en rekord-

låg nivå. Förra året startades 12 000 lägenheter. Bo-

verket bedömer i sin senaste prognos att igångsätt-

ningen i år blir samma eller något bättre.

Även om vi fortfarande har en hög vakansnivå i

landet som helhet börjar tecken på bostadsbrist mär-

kas på en del håll. Orter som bedöms få en stark be-

folkningstillväxt har redan i dag mycket låga vakan-

stal.

Samtidigt skall man komma ihåg att de bostäder

som startas i år blir färdiga för inflyttning om två till

tre år. Omvänt gäller givetvis att det tillskott av nya

bostäder som skall finnas 1997 måste startas senast i

år. Det är alltså inte för dagens efterfrågan utan för

morgondagens vi bygger.

Det finns således både sysselsättnings- och bo-

stadsförsörjningsskäl att stimulera till en tidigare-

läggning av viss nyproduktion. Den uppfattningen

delar vi med Centern, och vi har därför anvisat 2

miljarder till stöd. Beloppet är beräknat efter en vo-

lym på 29 000 igångsatta lägenheter under den period

som bidraget utgår. På helårsbasis innebär det en

fördubbling jämfört med förra året.

Byggstimulanserna i kompletteringspropositionen

innebär en sysselsättningsökning i storleksordningen

20 000 årsarbeten. Byggnadsarbetareförbundet räknar

med en halvering av byggarbetslösheten. Det innebär

att arbetslösheten bland byggnadsarbetare börjar

närma sig de tal som gäller för andra grupper.

Samtidigt bör det betonas att branschens överlev-

nad på sikt inte är en bidragsfråga. Det handlar om att

bli ännu mer effektiv, att jaga kostnader i alla led och

att skaffa sig kunskap om vilka egenskaper i bostaden

som konsumenten värdesätter och är beredd att betala

för.

I en ännu opublicerad studie från Institutet för bo-

stadsforskning redogörs för olika komponenters in-

verkan på utvecklingen av de reala byggkostnaderna

från 1968 t.o.m. 1991. Sett över hela perioden har

effektivitetsutvecklingen varit negativ. Den har inte

inneburit lägre utan högre kostnader. Visserligen har

produktiviteten tidvis medfört sänkta kostnader under

perioden, men det skedde under 70-talet eller i sam-

band med lågkonjunkturer. Under de senaste åren har

byggkostnaderna sjunkit något i reala termer. Det som

alla oroar sig för är att stigande materialkostnader nu

skall äta upp det utrymme som vunnits.

Boendekostnader handlar inte bara om byggkost-

nader och bidrag. Det handlar också i hög grad om

finansieringsvillkoren. I en särskild proposition lägger

regeringen nu fram förslag om en marknadsanpass-

ning av de gamla bostadslånen. Det innebär att staten

befrias från rollen att refinansiera bostadslån. Samti-

digt får låntagarna fördelen av att själva kunna be-

stämma räntebindningstider.

Förslaget innebär ytterligare ett steg i att mark-

nadsanpassa bostadsfinansiering. Nu väntar vi bara på

att marknaden skall marknadsanpassa sig eller, annor-

lunda uttryckt, att vi skall få se mer av produktinno-

vation och kundinriktning hos bostadslåneinstituten.

Hittills har det varit rätt klent med detta.

Jag möter, på de flesta håll, stor förståelse för att

statens kostnader för bostadspolitiken inte kan fortsät-

ta att öka utan tvärtom måste minska. Bostadsföreta-

gen är helt inställda på detta. Vad de önskar sig är inte

mera bidrag utan förutsägbara och stabila villkor.

Om detta skall åstadkommas krävs en bred poli-

tisk enighet kring de bostadspolitiska huvudprinciper-

na. Jag delar Lennart Nilssons uppfattning att det har

varit en betydande samstämmighet, med något undan-

tag, i kammaren under den här bostadspolitiska debat-

ten. Det är mot den bakgrunden som vi nu har tillsatt

en parlamentarisk bostadspolitisk utredning, som bl.a.

har till uppgift att belysa hur staten i framtiden skall

stödja boendet och analysera behovet av ett lagstöd

för kommunernas viktiga roll i bostadsförsörjningen.

En socialt medveten bostadspolitik måste bygga

på ansvarskänsla och varsamhet när det gäller de

villkor som enskilda byggt sin tillvaro på och som rör

fundamentala funktioner i vårt samhälle. Den måste

återskapa en framtidstro både bland boende och bland

byggare. Den måste skapa långsiktigt hållbara villkor

genom brett politiskt samförstånd. Det är detta den

socialdemokratiska regeringen vill uppnå!

Med de orden, herr talman, ber jag att få tacka för

ordet.