Fru talman! Jag kan ändå inte riktigt låta bli att
tänka på den verklighet vi lever i. I Sverige har de
liberala tidningarna nästan ett monopol. Det gör att
det är väldigt lätt att tysta oliktänkande. Det lägger en
våt filt över samhällsdebatten.
Massmedierna granskar inte längre den politiska
makten, de har den. De bär fram och avsätter aktörer
inom näringsliv och politik. Det är klart att det natur-
ligtvis är väldigt spännande och kanske roligare än att
försöka få människor att förstå komplicerade sam-
manhang.
Man måste ändå tänka på att civilbefolkningen i
alltmer ökande grad är den grupp som drabbas allra
värst i krig. Därför är det väldigt viktigt att medierna
agerar så att man inte utsätter de människorna för
onödiga lidanden. Det tycker jag är en viktig del som
man måste titta på.
Medierna fungerar inte i ett vakuum. Ansvaret
ligger naturligtvis hos de inblandade ländernas rege-
ringar för deras ställningstaganden och uttalanden. De
internationella relationerna och maktförhållandena
bör också beaktas.
När det gäller beskrivningen av detta finns Demo-
kratiutredningens forskarvolym nr 3 som heter Politi-
kens medialisering. Den är alldeles utomordentlig.
Jag vill verkligen rekommendera den till er som lyss-
nar och som finns här i kammaren. Därmed vill jag
tacka för debatten.