Fru talman! Det var det bästa jag har hört på
länge. Tack så hemskt mycket. Det är precis sant. Jag
är tillräckligt gammal för att kunna önska mig tillbaka
till den tid då debatten var hela det socialdemokratis-
ka partiets, från ungdomsrörelsen till hela gruppen.
Jag håller med om att det är viktigt att vi har fria
medier. Det är viktigt att man kan ställa krav på att
alla människor ska behandlas lika osv. Men så är det
inte. Jag skulle vilja föra in en annan bit, inte bara
mediernas rätt utan deras sätt att behandla dem som
försöker komma in i debatten men kanske inte räknas
till de främsta experterna.
I förra veckan stod det på Svenska Dagbladets le-
darsida att Bengt Silfverstrand och Karin Wegestål
tidigare har stött den serbiska regimen. Nu går de
vidare med att stödja krigsförbrytarna, genom att de
har en annan mening om Haagtribunalen än Svenska
Dagbladet. Man kan alltså inte ha en annan mening
än mediernas huvudfåra. Då blir man utsatt för såda-
na angrepp.
Kulturministern har talat om hur det fungerar. Det
finns organisationer i mediebranschen som ska regle-
ra mediernas sätt att arbeta. Man kan vända sig till
Pressombudsmannen och Pressens opinionsnämnd.
Jag har erfarenhet av hur det fungerar. Jag talade
med pressombudsmannen - och det var inte den nya
pressombudsmannen, utan det var den tidigare - efter
det att Sydsvenska Dagbladet, som är den största
tidningen i min region, snedvridit mina uttalanden.
Tidningen skrev: Göran Persson behöver inte ha
någon respekt för Karin Wegestål, för hon är inte
riktigt klok.
När jag vände mig till pressombudsmannen sva-
rade han att jag är en offentlig person. Jag får finna
mig i att bli kritiserad. Han tyckte att mina åsikter är
extrema. De åsikter som han åsyftade är de som Syd-
svenska Dagbladet påstod att jag hade. Sedan sade
han att han inte var något smakråd.
Han sade att jag fick förstå att detta med att jag
inte var riktigt klok inte var som om de försökte be-
döma min mentala kapacitet, utan det var ett mycket
starkt avståndstagande från mina åsikter. Jag kunde
ha överklagat inom viss tid till Pressens opinions-
nämnd, men jag förlorade faktiskt hela förtroendet för
organisationen.
Efterhand som kriget pågick i Jugoslavien ökade
kritiken mot medierna genom avslöjanden av angri-
parnas upprepade lögner, som man inte brydde sig
om att dementera. Det skedde också i Sverige, men
det kom först utomlands genom intressanta böcker.
Även den svenske journalisten Dan Josefsson har
gjort ett väldigt bra inlägg i tidskriften ETC där han
beskriver konsten att sälja ett krig. Det inlägget är
mycket kritiskt. Tidskriften kom ut i fjol, jag tror det
var nr 4, så den finns att få tag i och läsa.