Fru talman! Jag delar givetvis kulturministerns
grundläggande syn att vårt förhållningssätt till medi-
erna måste präglas av djup respekt för det fria ordet
och den fria åsiktsbildningen.
"Frihet är det bästa ting, som sökas kan all jorden
kring, för den frihet rätt kan bära" skaldade biskop
Thomas i sin berömda frihetssång - "för den frihet
rätt kan bära". Denna djupa respekt för det fria ordet
och den fria åsiktsbildningen motsvaras uppenbarli-
gen långt ifrån alltid av massmediernas respekt för
människors rätt att få veta sanningen, hela sanningen
och ingenting annat än sanningen. Medierna bär allt-
för ofta sin frihet lätt, för att inte säga lättsinnigt,
snarare än rätt och ansvarsfullt.
"Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar
framtiden. Den som kontrollerar nutiden kontrollerar
det förflutna." Med detta citat ur George Orwells
skräckvision 1984 inleds den brittiske journalisten
John Pilgers bok Den dolda dagordningen, en sam-
ling lysande och avslöjande reportage från vad han
kallar bedrägeriernas tidsålder.
Krigen, i förfluten tid såväl som i nutid, kan illust-
rera dessa massmediala bedrägerier. Kriget i Persiska
viken 1991 beskrevs som ett tekniskt underverk, ett
exempel på en oblodig vetenskap där - som en jub-
lande ledarskribent skrev - det förekom ofattbart få
förluster. Det var ett av de bäst bevakade krigen i
historien, men det var få journalister som rapportera-
de sanningen om det, nämligen att en kvarts miljon
irakier godtyckligt slaktades eller dog alldeles i onö-
dan. Detta förhållande är fortfarande i vida kretsar
hos en stor allmänhet okänt.
Efter det blodsdramat har de irakiska barnen mer
eller mindre torkat bort från nyheterna. Barnen i Irak
är i västmediala skildringar oftast icke-människor.
Det är också den halva miljon barn som enligt Unicef
dör under trycket av den obetalbara skuldbörda som
deras regeringar har till västerlandet. Enligt uppgift
dör ett filippinskt barn i timmen, i ett land där över
hälften av nationens budget används enbart till att
betala räntan på lånen från Världsbanken och Inter-
nationella valutafonden.
De mångåriga konflikterna på Balkan är andra ex-
empel på hur massmedierna svikit sin uppgift att på
ett ansvarsfullt sätt hävda den fria åsiktsbildningen.
Medan den tidigare jugoslaviska regeringens över-
grepp och kränkningar av mänskliga rättigheter har
blivit övertydligt skildrade i medierna, har uppenbar-
ligen lika stor möda lagts ned på att skyla över Natos
flagranta brott mot folkrätten genom bombningarna
av Förbundsrepubliken Jugoslavien, brott som Ingvar
Carlsson tidigt kritiserade i bl.a. International Herald
Tribune, en företeelse som praktiskt taget helt tegs
ihjäl av den svenska mediekåren. Endast ett fåtal
journalister har erkänt och till en bredare allmänhet
vidarebefordrat det faktum att Jugoslaviens mål fak-
tiskt inte var att utplåna Kosovos 1,5 miljoner albaner
utan att en gång för alla besegra UCK-gerillan, vilken
ironiskt nog, i betraktande av den senare händelseut-
vecklingen, på ett mycket tidigt stadium stämplades
som en terroristorganisation även på officiellt USA-
håll.
Under lång tid drev västmakterna, främst det for-
na Västtyskland, liksom västmedierna, på Jugoslavi-
ens uppsplittring, vilken fått förödande konsekvenser
för situationen på Balkan. Nu tycks alltfler börja inse
vad denna draksådd inneburit för att förpesta klimatet
och fördjupa konflikten i området.